Rök

Rök, i allmänhet en blandning af gaser och fint fördelade fasta eller flytande ämnen, uppstår vanligen vid förbränning (se Eld 1) eller genom afkylning af lätt förtätade ångor, men kan äfven bildas genom inverkan af luftens fuktighet på gaser, som utströmma i atmosferen, såvida dervid alstras fasta eller flytande ämnen. Sålunda ryker t. ex. klorvätegas i luften, emedan denna gas med luftens vattenånga gifver små partiklar af saltsyra. På samma sätt ryker svafvelsyreanhydrid i luften, emedan den med vattnet i luften gifver små partiklar af svafvelsyra. Äfven när tvänne gaser sammanträffa, hvilka genom inverkan på hvarandra omsätta sig till nya fasta eller flytande ämnen, uppstår rök, t. ex. då ammoniakgas och klorvätegas blandas, i hvilket fall fint fördelade salmiakpartiklar uppkomma. -- Den rök, som bildas af våra vanliga brännmaterial, utgöres, om förbränningen skett fullständigt, af kolsyregas och qväfgas med fint fördelade vattenpartiklar, hvaraf röken synes hvit. Om deremot, genom bristande lufttillgång, förbränningen varit ofullständig, innehåller röken jämte vattenpartiklar äfven fint fördeladt kol (sot), som förlänar röken grå till svart färg, eller allahanda organiska ämnen (gemensamt benämnda tjära), hvilka meddela röken gul till brun färg och en karakteristisk, mer eller mindre intensiv lukt. Denna för rök af våra vanliga brännmaterial egendomliga lukt härrör företrädesvis af karbolsyra och dermed beslägtade ämnen, i allmänhet fenoler, men äfven i viss mån af kolväten, t. ex. naftalin i stenkolsrök, och ättiksyra, som förekommer i rök af ved. Både fenolerna och ättiksyran äro starkt antiseptiska ämnen, hvaraf kommer, att man genom lätt förruttnande organiska ämnens impregnering med rök kan bevara dem, något som i dagliga lifvet sker vid rökning af matvaror (jfr Rökningsmedel). -- Se vidare Argands eldbro och Eldstad. P. T. C.