Säd (Grek. sperma, Lat. semen), anat., den tämligen tjockflytande, hvitaktiga vätska, som härstammar från mannens könsorgan. Den utgör en blandning af afsöndringar från könskörtlarna och från andra i deras utförsgångar mynnande körtlar. Sädesledaren,vas deferens, utförsgången för hanliga könskörteln, är hos menniskan ett trindt, hårdt, muskulöst, inuti epitelklädt bindväfsrör, som uppkommer ur bitestikeln, stiger så jämte kärl och nerver och omklädt af huden i sädessträngen (funiculus spermaticus) upp till och in genom bukväggen i ljumsken, går vidare på bäcken väggens insida bakåt-nedåt till urinblåsans botten samt slutligen in i prostata, hvarest det utmynnar i urinröret. Straxt före inträdet i prostata får sädesledaren ett lateralt bihang i sädesblåsan, ett flerrummigt, grenigt rör, som är fastlödt vid blåsbottnen; hon utgör reservoar för den småningom ditkommande afsöndringen från sin sidas testikel och lemnar sannolikt eget bidrag till formande af den blandning man kallar säd. Jfr Sädesflytning. G. v. D.