Ventil

Ventil (T. ventil, af Lat. ventus, vind, drag). 1. (Fr. soupirail, bouche) Benämning på enklare inrättningar, som tjena att på ett eller annat sätt underhjelpa den på naturlig väg försiggående luftvexlingen i ett slutet rum, såsom luftrör, draghål, dragluckor (»fönsterventil», »kakelugnsventil»). Jfr Ventilation och Ventilator. -- Ett fartygs fönsterventiler afse att till fartygets inre insläppa både luft och ljus. En sådan ventil består hufvudsakligen af en ram, som är fäst i fartygets sida eller i dess däck, samt ett rörligt ramstycke, i hvilket ventilglaset är insatt, och som är så konstrueradt, att ventilen kan vattentätt tillstängas. Sidoventilernas glas är antingen rektangulärt eller rundt, däcksventilernas alltid rundt. -- 2. (Fr. soupape, clapet; Eng. valve) Mek., namn på maskindelar, medelst hvilka man öppnar eller afbryter föreningen mellan rör eller kärl sins emellan eller mellan dem och omgifningen. En sådan mekanism består af två hufvuddelar, nämligen en rörlig, ventilen (i inskränktare mening), samt en till den förras upptagande afsedd del, ventilhuset. Det sistnämnda fastsättes å rörledningen eller kärlet. Sjelfva ventilen sättes i rörelse antingen af vätskan, ångan eller gasen, som skall genomgå densamma, eller ock genom någon yttre kraft. För öfrigt ega ventilerna en stor mängd olika former. Man brukar indela dem i två hufvudklasser: glid- l. släpventiler samt lyft- l. stigventiler. Vid de förra glider den rörliga delen, vid den senare höjes (lyftes) densamma. Vidare indelas glidventilerna i kranar, hvilka vridas kring en axel, samt slider, som ega rätlinig rörelse. Lyftventilerna kunna åter vara luckor, som vridas kring en ledgång, eller rätlinigt lyfta ventiler. Så äro t. ex. pumpventiler (för reglering af inloppet till eller afloppet från en pumpventillåda) antingen s. k. klaffventiler, som röra sig omkring en axel, liggande parallelt med ventilsätet (anslagsplanet) invid ventilens ena (inre) kant, eller s. k. tallriksventiler, som röra sig vertikalt upp från ventilsätet till sådan höjd, att öppningen mellan sätet och ventilen får tillräcklig storlek (se Pump). Bland kranarna märkas vinkelkranarna samt trevägs- och fyrvägskranarna, hvilkas egendomligheter angifvas af benämningarna. Sliderna användas förnämligast vid ångmaskiner (jfr Slid och Slidskåp). Af rätlinigt lyfta ventiler må nämnas de koniska ventilerna samt kulventilerna. -- Vid ångpannor använder man derjämte säkerhetsventiler för att lemna tillfälle för ångan att utströmma, när dess tryck uppnått en sådan gräns, att fara för explosion föreligger. Säkerhetsventilen kan utgöras af en metallskifva med konisk, sferisk eller plan kant, betäckande en på ångpannans högsta del varande öppning, som omgifves med en metallring (ventilsätet), mot hvilken ventilens kant är tätslipad. Man belastar säkerhetsventilen antingen direkt med vigter eller fjädrar eller ock indirekt medelst en häfstång, som sjelf nedtryckes med en vigt, genom hvars flyttning belastningen kan regleras. Äfven vid flere andra tillfällen begagnas dylika säkerhetsventiler för att hindra en vätska, gas eller ånga att erhålla för högt tryck. Om ett annat slags ventiler se Bottenkran och Luftventil. -- 3. (Fr. piston) Musikt., inrättning på musikinstrument, afsedd att öppna eller stänga tillträde för luften. På mässingsinstrument lemnas genom nedtryckande af ventiler (pistoner, tonvexelmaskiner) luften tillträde till en större eller mindre del af hela röret, hvarigenom grundtonen jämte serien af öfvertoner förändras. I orgeln lemna sugventilerna på undersidan af bälgen (se d. o.) luften tillträde till denna, då öfversidan lyfter sig; spelventilerna åter äro beroende af utvexlingar från tangenterna och bereda, då dessa nedtryckas, den från bälgen kommande luften tillträde till kancellerna och derifrån genom de för tillfället andragna parallellernas hål upp i piporna. Jfr Basun, Horn, Klaff, Orgel och Spärrventil. -- 4. (T. klappe, Fr. valvule) Anat. Se Valvel. 3. A. L.