Sida 113
Utställningens öppnande af A. H—m
och anspråkslös till sitt yttre, samt till sitt inre innehållande blott ett enda rum. Men detta är stort och rymmer ej blott ett fullständigt och välordnadt postkontor och telegraf-expedition, utan äfven 8 från hvarandra med icke ljudledande väggar skilda telefonskrubbar, och i ett hörn af rummet kan man se en vexlingsapparat för telefonsamtal, där en ung dam tjenstgör såsom »telefonfröken».
Ej långt från post- och telegrafpaviljongen reser sig Rygheimer & Bcckcrs paviljong, hvilken vi förut omnämnt å sid: 43. Den är nu fulländad efter ritning af arkitekten G. Wickman och är genom sin egendomliga form och utstyrsel egnad att draga uppmärksamheten dit. Det inre är däremot en vanlig hattbutik med herrdam-och barnhattar uti glasskåp omkring väggarne.
Men låtom oss gå tvärt igenom Industrihallen till planet å dess andra sida. Vi hafva då snedt öfver till venster Hultmans chokoladfabriks paviljong. Den är uppförd i ett slags nordisk trästil med ett torn på taket och tager sig mycket bra ut. Det inre har intet anmärkningsvärdt att bjuda på, och hela rummet är egnadt åt choko-ladberedning.
Strax vid sidan därom synes ett litet tempel byggdt öfver den så kallade Diamantbrunnen. Den är en af diamantborrningsbolaget i berget borrad 35 meter djup brunn, som gifver ett särdeles godt vatten. Brunnen lärer vara borrad på initiativ af professoren, baron Nordenskiöld.
Stiga vi nu upp för den breda trappan, så komma vi ej mer än halfvägs, förr än vi äro i valet och kvalet, om vi skola gå till höger eller venster. Trappan delar sig nämligen i två armar, skiljda af ett väl utfördt och med ormbunkar m. m. plan-teradt stenrös. Trappan till höger leder till kungl. jagtklubbens paviljong och den till venster till den Martinska utställningen. Vi välja vägen till höger och komma således till Jagtpaviljongen, uppförd efter ritning af arkitekten F. Lilljekvist och af oss förut å sid. 62 omnämnd. Den är nu färdig och tager, sig förträffligt ut i en stil, som just passar en jagtpaviljong. Den är mycket liten, och trängseln af tillströmmande är stor. Till sitt inre är den dekorerad med jagttroféer, och på golfvet ligger en stor uppstoppad elg. De små utbyggnaderna äro upptagna af en utställning af äldre och yngre jagtgevär, jagtknifvar etc. och öfverst på väggen, midt emot ingången är fästadt hufvudet af en af konungen skjuten elg.
Utkomna hafva vi midt framför oss Encsonska tält- och pcrsicnneutställningen. Byggnaden har utvändigt intet anmärkningsvärdt. Aflångt fyrkantig till sin grundform och utan dekorationer ser den ut som en snygg lada. Invändigt föreställer den ett stort tält, hvars fönster äro försedda med persienner, hvilka utgöra ena delen af utställningsföremålen, och midt i rummet äro utställda ett stort och tvenne mindre tält, egnade för läger samt för trädgårdar och parker.
Går man vidare, så kommer man rakt fram till en barrier. Man kan nu välja att fortsätta rakt fram till Hasselbacken eller upp till Byströmska villan, som äfven blifvit införlifvad med utställningsområdet och inom sina murar innesluter återstoden af den stora Konst- och kulturhistoriska samling, hvilken af herr Christian Hanuner hopbragts och ännu icke af honom i utlandet försålts; en aktningsbjudande och intressant samling olika föremål af mestadels specielt svenkt intresse (målningar, möbler och minnen af svenska personligheter). De ursprungliga samlingarne, hvilka i vida kretsar voro kända under namn af »Hammers museum» och inrymda dels här i Byströmska villan och dels i 20 rum i huset N:o 2 Drottninggatan, kunde genom sin omfattning utan öfverdrift räknas till en af de mest betydande enskilda samlingar i Europa. Hur dessa samlingar sedermera blifvit splittrade, så att hvad som för närvarande af dem återstår endast funnit plats i Byströmska villan, hör icke hit. Af denna återstod skall konstvännen dock finna ett rikt material, som bör vara af så stort intresse, att det för
Källa: Project Runeberg ·
