Sida 64
Utställningsfältet vid midvintertid af A. H—m.
Och en smula häpnad var äfven hvad vi erforo, då vi alldeles ensamma trädde in i den stora maskinhallen, ty det var nu under middagsrasten. Man kände sig just så till mods som när man första gången är i London och kommer in på Waterloo- eller Euston Road-stationerna, ehuru de äro många gånger större. Där råder dock ett rastlöst lif från morgon till kväll, men här syntes blott några nedslagna pålar, synbarligen ämnade att uppbära ett golf där, hvarest den naturliga marken icke gjorde det. För öfrigt var på marken inte mer än några brädstaplar att se. Men såg man åt sidorna mot väggarna eller upp mot taket eller på de järnställningar, hvilka uppbära detta, så kunde vi icke underlåta att beundra denna väldiga hall och dess utmärkta konstruktion, dess luftighet och ofantliga, fria golfyta och därmed gamla fattiga Sverige, hvars industri på de senare åren så utvecklats, att denna stora yta skulle blifva till den grad upptagen af maskiner, att icke ens alla skulle få rum därinne, utan tvärtom flera större maskinfirmor därför måste för sina utställningar själfva skaffa sig plats utanför hallen. Det är svårt att stå där och i fantasien göra sig en föreställning om alla dessa maskiner och den plats de skola intaga, men alldenstund ångmaskinhuset ligger på andra sidan vägen, så kan man antaga, att de största och mest kraftbehöfvande maskinerna skola blifva uppställda närmast Allmänna gränd, och de minst kraftbehöfvande längst bort i hallen, d. v. s. närmast marinutställningens bassäng. Maskinhallen ligger nere vid Blasieholmsviken i hörnet mellan densamma och Allmänna gränd.
Industrihallen under byggnad. Vy från stora entréplanet före platsens planering m. m., hösten 1896. Efter fotografi för »För Svenska Hem» af B. Orling.
Mellan maskinhallen och Djurgårdsvägen, midt för Hasselbacken, samt uppfyllande hela denna stora tomtareal är Konstutställningen belägen.
Till sin yttre figur är byggnaden i afslutningen mot Allmänna gränd och Maskinhallen ganska oregelbunden med flera rätvinkliga hörn och ett afrundadt sådant i gatuvinkeln mellan ofvannämda gränd och stora vägen, som sedermera ett långt stycke åt denna sida, den östra, utgör tomtens begränsning.
Källa: Project Runeberg ·
