Sida 79
Konstutställningen
hela tiden sålda biljetterna, uppgick denna till 33,000 rdr. Sedan alla kostnader blif-vit betäckta, återstod en behållning af ett par och tjugu tusen riksdaler, hvilka öfver-lämnades till Fria konsternas akademis pensionskassa. Och ändå kunde man för denna behållning köpa d'Unckers stora tafla »Första klassens väntsal» för 1,000 thaler samt Werthmullers »Den dansande Bacchus» för 500 rdr.
På utställningen hade då inalles gjorts inköp för något öfver 60,000 riksdaler.
Konstnärernas materiella vinst af denna utställning var sålunda ganska betydande, och i jämförelse därmed förefaller den ära, hvilken genom medaljer och diplom spreds öfver konstnärskåren, helt anspråkslös. Man förvånar sig öfver det ringa antal sådana hedersbetygelser, hvilka vid detta tillfälle utdelades. Det torde icke desto mindre hafva sitt intresse att lära känna dem.
Guldmedaljer tilldelades följande konstnärer: prof. E. Bergh, mamsell A. Lindegren, v. prof. U. Troili, v. prof. J. W. Wallander (svenskar), landskapsmålaren J. F. Eckersberg (norrman) och historiemålaren C. Block (dansk).
Det var som man ser icke någon öfverflödande frikostighet med afseende på den högsta utmärkelsen. Också ansåg prins Oscar sig föranlåten att öka medaljernas antal med en sin speciella guldmedalj, hvilken han tilldelade Ferdinand Fagerlin för dennes under själfva utställningen insända holländska interiör »Kärleksförklaring».
Desto frikostigare var man med »hedersbet-yget». Fristående bland dem som erhöllo denna utmärkelse stod signaturen C + , ett kungligt märke, som aktades lika mycket för den personlighet, hvilken dolde sig där bakom, som för den glödande konst-kärlek, hvilken uppenbarade sig i de med signaturen märkta verken.
Hcdersbetyg tilldelades dessutom följande konstnärer:
Svenskar: kapten H. Ankarcrona, prof. J. Boklund, historiemålaren J. Z. Black-stadius, genremålarne F. Fagerlin och A. Jernberg, ryttmästaren C. S. Kjörboe, akvarellmålaren Egron Lundgren, historiemålaren A. ålalmström, genremålaren B. Xordenberg, landskapsmålaren A. Nordgren, gravören L. Ruben, historiemålaren grefve G. v. Rosen, prof. J. M. Stäck, v. prof. A. Törnqvist, v. prof. ål. E. åVinge och landskapsmålaren A. Wahlberg.
Norrmän: historiemålaren P. A. Arbo, landskapsmålaren E. Bodom, genremålaren F. Böe, genremålaren B. Hansen och landskapsmålaren ålorten Muller.
Danskar: genremålaren J. J. Exner. prof. J. V. Gertner, fru E. Jerichau, prof. D. ålonies, genremålaren H. Olrich, prof. X. Simonsen, marinmålaren C. F. Sörensen och genremålaren F. Vermehren.
Finnar: statybildhuggarne W. Runeberg och C. Sjöstrand.
Det är redan en ansenlig mängd af konstnärsnamn som passerat revy inför vår blick. Det torde vara på tiden att göra sig reda för, hvilken insats i epokens konst-lif och utveckling de mera betydande af dessa namn representera. Vi följa här nedan den anvisning en samtida anmälare gifver i sin redogörelse för konstutställningen, och om den än icke kan sägas vara fullständig eller dess omdömen fullt pålitliga, ger den oss dock en ganska god bild af den konstnärsskara, som då var representerad i Nationalmuseets salar.
Främst både genom sin sociala ställning i allmänhet och särskildt genom den ställning af beskyddare och mecenat som han intog till konstnärerna, stod kung Carl signaturen C + , primus inter pares, genom begåfning och sympatier befryndad med det konstnärssläkte, hvilket slöt sig omkring honom som barn kring sin far eller yngre syskon kring en äldre broder. Det finns en fotografi från den tiden, föreställande kung Carl i kretsen af de samtida konstnärerna. Denna intima bild ger en ganska tydlig föreställning om det förhållande hvari konstnärsvärlden stod till konungen. Det är här kamraten och vännen som delar de ideella intressena med en krets, hvilken i
Källa: Project Runeberg ·
