Sida 14
14
LÄKAREBOK FÖR ALLA.
af hela blodmassan. Blodet i kapillärerna åtskiljes visserligen från luften i lungblåsorna genom lungblåsans och kapillärkärlets tunna vägg. Men denna hindrar icke det gasutbyte, som är andningens syftemål.
Utmed blodkärlen förlöpa äfven i riklig mängd lymfkärl. Yid dessa sitta kring nedersta delen af luftstrupen, i lungportarna samt kring de större luftrörsgrenarnas talrika lymfkörtlar (s. k. bronkialkörtlar). De kunna ofta vara ans vällda och tuberkulösa, h varom mera framdeles, äfven om lungväfnaden är och förblir frisk.
Lungans stödjande väfnad, som omsluter kärl, luftrörsgrenar och lungblåsor, består till största delen af elastisk bindeväfnad, som ger lungan dess elasticitet. Denna väfnad synes under mikroskopet såsom slingriga fina trådar med skarpa konturer. Yid lungsot kan man finna dessa elastiska trådar uti stor mängd i uppspottningen. Äfven
lig. 14. Kapillärkärlncit å lungblåsornas väggar.
1 lungblåsornas väggar, 2 kapillärkärl, 3 maskrum inom kärlnäten.
en ringa sådan inblandning visar, att »lungan är skadad». Genom denna elastiska väfnad får lungan förmågan att draga sig samman, när hon blifvit utspänd genom luft. Men hon kan icke aktivt utvidga sig. Inandningen måste alltså ske genom andra hjälpmedel, hvarom härnedan mera.
Lungornas nerver höra endels till det omedvetna (sympatiska) nervsystemet; endels komma de från det 1 1 : te hjärnnervparet (nervus vagus). De förlöpa utefter kärlen och luftrören samt förmedla lungans lif och lifsverksamhet, men vi hafva intet medvetande häraf och ingen känsel i lungväfnaden. Detta förhållande måste vi kalla lyckligt med hänsyn till de så vanliga lungsjukdomarna, hvilka annars — isynnerhet lungsoten — skulle blifva ytterst smärtsamma för den sjuka. — Lunghinnan har däremot nerver, som orsaka en medveten förnimmelse, hvaraf det smärtsamma »hållet» vid lung- eller lungsäcksbränning uppstår. Luftrörens slemhinna har äfven någon känslighet, som orsakar, att slemsamling i luftrören retar till upphostning.
Källa: Internet Archive ·
