Sida 53
SJUKDOMAR I STRUPHUFVUDET.
53
vis intränga ända till brosken och angripa dem, åtminstone så att de genom inflammation svullna.
»Tuberkel» är af ett latinskt ord (tuberculum) och betyder liten knöl. Dessa knölar äro, då de stå enstaka, rätt små och bruka då kallas »miliartuberkler», hvilket namn kommer af deras jämförelse med kirskorn (semen milii), som de till storleken likna. De beskrefvos af forskare redan för 200 år sedan, men ansågos då vara små svullna lymfkörtlar (så läkaren Sylvius). Först i början på 1800-talet upptogs och beskrefs tuberkulosen såsom en själf ständig sjukdom af fransmannen Bayle (år 1810), som införde namnet miliartuberkulos. Läran härom utvecklades af franska läkaren Laennec (1819)*, som dock under namnet tuberkler och tuberkulos sammanförde bildningar af olikartad natur och talade icke blott om tuberkler utan äfven tuberkulos materia, hvarmed han menade sådan ostliknande massa, som väl kan uppstå genom tuberklers sammansmältning, men äfven på annat sätt. Den tyska vetenskapsmannen Virchow sökte (1852)** åter bringa reda i tuberkelläran, i det att han inskränkte begreppet tuberkel till miliartuberkeln. Han såg och erkände äfven tuberkelns förmåga att genom smitta breda ut sig, åtminstone inom den redan angripna organismen.
I
Fig. 38. Tuberkelbaciller i en odling vid omkring 800 gångers förstoring.
Fig. 39. En miliartuberkel vid 125 gångers förstoring. I dess inidt synas j ätteceller.
Det var dock franska läkaren Villemin*** år 1865 förbehållet att genom rön på kaniner experimentellt tydligt påvisa tuberkulosens dittills omstridda smittbarhet. Han dristade uppställa det påståendet, att tuberkulosen
* René Theodore Hycainthe Laennec föddes 1781 och dog af lungsot 1826. Han uppfann läkarnes hörsellur (stetoskopet) och lade grunden till lungornas undersökning med densamma, cl. v. s. till auskultationsläran.
** Professor Rudolf Ludvig Karl Virchow är född den 13 okt. 1821 och lefver ännu i Berlin. Han har grundlagt läran om cellens själfständiga lif i vår kropp vid såväl normala som sjukliga processer, den s. k. cellulär - patologien. (Se biografi med porträtt i Hälsov. 1891, n:o 21).
*** Professor M. Villemin, född 1827 och afliden 1892, var utbildad i Strassburg men blef sedermera lärare vid Val de Grace i Paris. Han var äfven militärläkare. (Se biografi med porträtt i Hälsov. 1893, n:o 2.)
Källa: Internet Archive ·
