Sida 16
16
LÄKAREBOK EÖR ALLA.
samt bäckenbenen. De kunna alla vid ansträngd andning komma i verksamhet. — Bottnen af brösthålan bildas af det såsom ett hvalf stående mellangärdet (se fig. 15), som äfven är en muskel, ehuru med den seniga delen i sin midt. Denna muskel kan kallas andningsmuskeln i egentlig mening.
Lugn andning sker nämligen normalt med mellangärdet (diafragma) ensamt. Då detta sänker sitt hvalf, utvidgas nämligen brösthålan uppifrån och nedåt, hvilket ger nog ökadt utrymme för lungorna.
Fig. 16. Utandnings - Fig. 17. Inandning s-
ställning. ställning.
a brösthålan, b mellangärdet, c bukhålan.
Samtidigt tryckas bukens inälfvor nedåt, hvarför bukväggen höjer sig, d. ä. buktar sig fram. Utandning sker därigenom, att mellangärdet slappas och stiger uppåt igen, då bukväggen äfven faller tillbaka (se figg. 16 och 17), hvarvid lungorna på grund af sin elasticitet draga sig tillsammans. - — Denna slags andning kallas bukandning (abdominell respiration) och kan anses såsom den normala. Den är dock typisk blott för mannen bland de europeiska folken.
Kvinnorna hafva nämligen i regel en klädedräkt med så trångt lif eller så åtsittande korsetter, att därigenom bröstkorgens utvidgning nedtill och bukväggens höjning hindras. På denna grund måste bröstkorgens öfre del utvidgas genom den stora bröstlyftmuskeln, som går från tinningbenet till bröstbenet, refbenshållarne, mellanrefbensmusklerna m. fl.* Därvid sker en utvidgning a,f brösthålan både uppåt
* Om dessa muskler m. fl. se denna boks del 3, sid. 32 och följ. — Utom de nämnda musklerna tjänstgöra vid ansträngd eller djup inandning äfven stora och lilla bröstmuskeln, kappmuskeln, rutmuskeln, de öfre sågmusklerna, refbenens lyftare, småmusklerna på halsens framsida, gommusk-
Källa: Internet Archive ·
