Läkarebok för alla : hälso- och sjukvårdslära i populär form

40

LAKAIiEBOK FÖR ALLA,

bleka färgen hos ljud- och fickbanden förvandlad till en rosenröd, d. v. s. deras blodkärl äro utspända och blodfyllda. Stundom synas de äfven förtjockade, d. v. s. svullna, eller belagda med slem. Någon gång synas på dem blodfläckar eller något ytligt sår. Vid tal eller sång sluta de sig ofta ofullständigt, d. v. s. deras rörlighet är minskad.

Sjukdomen varar i lindriga fall blott några få dagar, men i svårare 2 — 3 veckor.

Behandlingen af akut strupkatarr eller af »heshet», hvarmed den oftast i dagligt tal betecknas, kan i lindriga fall vara mycket enkel. Man af håller all skadlig retning från strupen. Hit hör dammig eller med tobaksrök fylld eller ovanligt kall eller fuktig luft samt mycket talande, sjungande eller skrikande. I svårare fall bör därför den sjuke hålla sig inne i jämn värme och icke tala annat än med hviskande röst. Varm dryck, speciellt mjölk, gör godt för den retliga strupen. Vanligt är att blanda uppkokt mjölk med hälften Emservatten, hvilket vatten har gammalt godt rykte mot strupkatarrer. Inandning af varma vattenångor gör äfven godt. Vattnet kan försättas med några droppar tallbarrsolja eller benzoe-tinktur.

Dylik inandning kan göras på flera sätt. Man kan begagna en hög mugg eller annat kärl, på hvars botten slås kokhett vatten, hvarefter man andas med munnen öfver muggens öppning. Eller man slår vattnet i ett handfat, som ställes på en stol eller pall, hvarpå man böjer sig öfver detsamma och kastar en duk öfver hufvudet, hvilken faller ned rundt ikring fatet och håller vattenimman instängd. — - Små barn måste man behandla med s. k. ångtält; det vill säga, att hela barnsängen instänges genom lakan ikring och öfver densamma; tältet får hvila på tillsatta hörnstolpar eller på en för ändamålet gjord träställning, så att barnet ligger såsom i ett litet rum. Vattenångan åstadkommes bäst genom en kaffe- eller tekanna med lång pip, som ställes strax utanför tältet, så att blott pipen går därinnanför, hvarpå vattnet hålles i kokning genom en sprit- eller fotogenlampa. I brist härpå får innanför tältet ställas ett stort kärl med kokhett vatten, hvari då och då lägges ett hett stryklod eller en upphettad sten.

Inandningsapparater (inhalatorer) finnas äfven af flera slag, hvilka äldre personer kunna begagna (se figg. 33 — 35). Deras bruk förekommer dock egentligen blott vid kroniska strupåkommor, hvarom se här nedan. — För inandning af flyktiga oljor (tabarrsolja m. fl.) eller andra flyktiga ämnen kan också användas små rörformiga inhalatorer, hvilka man hvar som helst kan använda, ja bära med sig i fickan.

Under namn af »respirator» finnes äfven i handeln små öfverklädda metallnät att med resårband, som gå omkring öronen, fästa framför munnen, då man är ute i kall eller fuktig luft. Dessa persedlar, som bäst betecknas med det svenska namnet munkorg, afse