Sida 46
46
LÄKAREBOK FÖR ALLA.
på s. k. förkylning; stundom uppkomma de genom tuberkler eller andra nybildningar uti eller i närheten af strupen. Någon gång stå de i sammanhang med andra mera utbredda förlamningar. — Ibland angripes blott det ena ljudbandet af förlamningen, ibland bägge.
De subjektiva symptomen inskränka sig vanligen till trötthet vid tal och sång, heshet, skroflighet i rösten, oförmåga att få fram vissa toner eller någon gång hvarje slags ljud. Vid vissa slags förlamningar kan äfven inandningen försvåras. Läkaren finner sjukdomens art, då han uti strupspegeln' ser det ena eller bägge ljudbanden stå mer eller mindre stilla vid den sjukes försök att bilda ljud.
Behandlingen måste lämpa sig efter sjukdomens orsaker, art och grad. Ett medel, som i dessa fall särskildt är på sin plats, är emellertid behandling med elektricitet vare sig konstant eller afbruten ström. Vid denna behandling måste dock uti början mycket svaga strömmar användas under blott en eller annan minut. Vi varna därför de sjuke från att behandla sig själfva med godtköpsapparater. De böra åtminstone i början behandlas af en läkare och sedan fortsätta efter hans anvisning. Elektriska strömmen kan i de flesta fall anbringas med nytta utanpå strupen. Behandling å själfva ljudbanden under strupspegeln kan utföras endast af en i dylika saker öfvad specialist.
12. Kramp i strupen (g/ottisfcramp).
Dylik åkomma angriper egentligen, såvidt hittills är utrönt, blott ljudbanden och kallas därför glottis-kramp, hvarigenom andningen i hög grad försvåras, enär luften icke kan komma obehindradt vare sig in eller ut. Sjukdomen förekommer nästan uteslutande hos barn under tre års ålder. Någon gång kunna dock äldre nervösa (hysteriska) personer förete en likartad åkomma. De barn, som få glottiskramp, lida vanligen förut af engelska sjukan, hvilken då får anses såsom grundsjukdom. Stundom angripas dock äfven andra barn under tandsprickningsperioden, sannolikt genom alltför stark nervretning.
Symptomen äro ganska obehagliga både för patienten och omgifningen. Krampen kommer anfallsvis, ofta utan all känd anledning, men stundom framkallad genom sinnesrörelse, skrik eller försök att dricka. Anfallet börjar med en djup inandning, h varpå följer fullständigt stillastående af bröstkorgen. Barnet blir blåblekt, ser sig ångestfullt omkring, rullar ögonen och gör ansträngda andningsförsök, som äro särdeles pinsamma att åse. Medvetslöshet kan inträda; krampen kan angripa äfven lemmarnas och bålens muskler. Ett dylikt anfall räcker från några sekunder till ett par minuter och kan i svåra
Källa: Internet Archive ·
