Läkarebok för alla : hälso- och sjukvårdslära i populär form

V

(32 LÄKAREBOK FÖR ALLA.

ning i luftrörsgrenarna. I regel är hostan svårast under natten och beröfvar då den sjuke sömnen. I sjukdomens början är slembildningen ringa, med seg och genomskinlig upphostning. Då sjukdomen fortskridit längre, blir slemmet ymnigare, tjockare och mera gult, d. v. s. varblandadt. Dock får det aldrig den rent variga beskaffenhet som vid lungsot. Vid häftig hosta eller dålig konstitution, såsom t. ex. hos supare, kan uppspottningen vara något blodstrimmig eller blodblandad, hvilket dock icke är af någon oroande betydelse, ty i och för sig har sjukdomen sin plats endast i luftrörens slemhinna, som rodnar och svullnar, men den angriper icke lungväf nåden. Andnöd finnes icke, så länge sjukdomen håller sig blott till de gröfre luftrörsgrenarna. Men lindrig feber förefinnes ; kroppsvärmen stiger dock blott med 1f2 ° till 1 1/2 °. Pulsen är i regel föga påskyndad.

Vid lämplig skötsel går katarren tillbaka på en till två veckor. Den är — såsom läkaren genom auskultation kan utröna — i regel likformigt utbredd i bägge lungorna och höres mest öfver de nedre lungloberna. I vissa fall, som oftast äro svårare och troligen bero på en särskild art smitta, kan sjukdomen dock hålla sig blott till den ena lungan och blir då ofta långvarigare. Katarr i lungspetsarna (s. k. »spetskatarr») kan alltid väcka misstanke om en börjande lungtuberkulos.

Utbreder sig sjukdomen till de finare luftrörsgrenarna, blifva symptomen annorlunda och mer besvärliga. Man har då s. k. kapillär bronkit. Detta är stundom fallet med den katarr, som kommer i släptåg med andra smittosjukdomar (t. ex. influensa och kikhosta) eller som åtföljer lunguppblåsning (emfysem). Tilltäppningen af dessa fina luftrör kan då leda äfven till förtätning af lungväfnaden i smärre partier (s. k. katarral lunginflammation eller lobulär pnevmoni). I dessa fall blir hostan besvärligare, andningen försvårad och påskyndad, febern starkare, men upphostningen sparsammare. Hos små barn kan denna form af sjukdomen icke sällan vara lifsfarlig. Andnöd uppträder då i nästan lika hög grad som vid strypsjuka. Pulsen och andningen blifva mycket påskyndade ända till respektive 60 och 130, kroppsvärmen kan stiga till 40° eller därutöfver. Öfver lungorna höras utbredda finblåsiga rassel. Alen upphostning förekommer nu lika litet som annars hos barn under 2 å 3 år, ty de svälja ned allt slemmet. Sjukdomen kan räcka flera veckor, synnerligen vid mindre god vård, och medföra döden under symptomer af kolsyreförgiftning, d. v. s. kväfning. — Hos äldre personer är vid den kapillära bronkiten de mest framträdande symptomen andtäppa, beklämning, mödosam hosta med sparsam slemmig upphostning. Under mer eller mindre