Sida 71
SJUKDOMAR I LUFTRÖREN.
71
beror ofta på bitar af blodlefrar eller död väfnad, som förts dit med blodströmmen från andra sjukdomshärdar (s. k. embolier) .* Sålunda kan lungbrand stöta till vid barnsängsfeber, tyfusfeber, benröta m. fl. sjukdomar. Någon gång uppstår dock blodpropp i en lunga endast på grund af ett genom nedsatta krafter mycket försvagadt blodomlopp i förening med sjuk lungväf.
Framträdandet af stinkande lungkatarr kan vara förenadt med frossa och feber, ehuru detta icke alltid är fallet, såsom man skulle vänta. Uppspottningen är vanlig ymnig, tunnflytande, med en sötaktigt rutten lukt. Då den får stå, skiljer den sig i ett tunnflytande öfre slemlager och ett tjockt bottenlager, som innehåller varet. I detta senare kan man se såsom små gråhvita gryn, hvilka bestå af varceller, lungväf och fettsyrekri staller. Uppspottningen kan vara betydligt olika till både mängd och lukt olika dagar. Att andedräkten blir dålig, då spotten är stinkande, ligger i sakens natur. — Vid lungornas fysikaliska undersökning finnas oftast endast de vanliga tecknen på lungkatarr, ehuru icke sällan inskränkta till mera begränsade områden i lungorna. Såsom en följd af lungbrand kan stundom uppstå lung- eller lungsäcksinflammation, hvarom vidare framdeles.
Egendomligt är, att dessa sjuke ofta hafva den sista fingerleden kolfformigt förtjockad eller liksom uppdrifven. Någon gång ses dylikt äfven på tårna.
Den sjukes allmäntillstånd kan länge förblifva här, liksom vid enkel lungkatarr, ganska godt. Stundom är ansiktet liksom svullet, ehuru blekt eller blårödt (cyanotiskt). Men ofta får den sjuke genom nedsväljda förruttnande ämnen äfven störd matsmältning, hvilken då återverkar på hela organismen. Många klaga öfver »reumatisk värk» i muskler och leder. — Sjuke i goda lefnadsomständigheter kunna länge dragas med sin sjukdom, men i andra fall undergräfvas dock krafterna och en eller annan tillstötande sjukdom gör slut på lidandet.
Behandlingen blir på det hela densamma som vid annan kronisk , lungkatarr. Men på inandning af smittdödande medel får läggas särskild vikt. Sålunda kan genom pulverisatör (se sid. 41) eller tvättflaska (se sid. 66) kreolin, thymol m. m. flera gånger dagligen inandas. Den sjuke kan ock begagna en karbolmask, d. v. s. en mask, hvari lägges bomull fuktad med lika delar karbolsyra och sprit ( Curschmanns mask), eller med tallbarrsolja, terpentin eller kreosot. De två sistnämnda medlen kunna ock med fördel intagas, likaså terpenhydrat, myrtol m. m. efter läkares föreskrift.
Uppspottningen smittrenas i spottkärlet med lvsol eller karbolsyra.
* Härom se vidare delen 6, sid. 13.
Källa: Internet Archive ·
