Sida 86
86
LÄKAREBOK FÖR ALLA.
lungan slutligen förvandlas till en kompakt, skör och tung massa, liknande lefvern. När denna förtätning (s. k. hepatisation) är färdig, höres vid anslag på bröstkorgen ingen klar »lungton» utan en matt s. k. »lårton». Det normala andningsljudet är ersatt af ett sträft biåsljud (bronkiell respiration), som är genljud i den fasta väfnaden från de grofva luftrörsgrenarna. Denna utgjutning uppstår därigenom, att en del af blodets beståndsdelar tränga sig ut genom blodkärlens väggar in i lungväfnaden. I sjukdomens senare skede blir utgjutningen genom serös lungafsöndring flytande och liksom varblandad. En del uppsuges af lymf- och blodkärlen, medan en del upphostas, i början såsom seg och genom blod rostfärgad spott, sedermera såsom varig, mera lättflytande gul upphostning. Sjukdomen »fördelar sig». — Hela förloppet är i dylika vanliga, normala fall 1 till 1 1j2 vecka. Dock kan upphostning fortgå under längre tid genom en kvarblifvande lungkatarr. — I abnorma fall fördelar sig icke förtätningen i lungan fullständigt; en del kvarblifver och man har då en s. k. kronisk lunginflammation eller »förtätning». I denna kan tuberkulos uppstå, och så har inflammationen banat väg för lungsot. Mera sällsynt är det, att sjukdomen öfvergår till lungböld (abscess) eller lungbrand (gangrän), såsom fallet kan vara hos nedsatta och ålderstigna personer.
Symptomen äro i regelbundna fall mycket markerade och lätt igenkännliga. Sjukdomen börjar hos äldre personer med en stark frossa under 1/2 till 1 timme, som låter den angripna personen tydligt veta, att han är sjuk. Sällan föregås detta utbrott af en eller flera dagars allmänt illamående med besvärad andning. Samtidigt med frossan eller kort därefter känner den sjuke, att han har yhålh eller » styng » i ena sidan. Det gör där ondt för hvarje andetag. Härigenom blir andningen ytlig och påskyndad. Under stark feber tillkommer snart en kort, torr, smärtande hosta.
Afvikelser i detta sätt för utbrottet ses stundom. Hos mindre barn saknas den nyssnämnda frossan och sjukdomen börjar i stället med kräkning eller krampanfall (konvulsioner). Hos ålderstigna börjar sjukdomen ofta smygande och mera omärkligt. Hos drinkare är utbrottet icke sällan förenadt med fyllerigalenskap (delirium tremens). Någon gång, då sjukdomen har sitt utgångsställe midt i lungan, saknas hållet, som beror på att lunghinnan, hvilken bekläder lungans yta (se sid. 13), äfven är angripen (plevrit). Häraf alstras ofta en utgjutning i lungsäcken; den är vanligen tunn och klar (serös) och uppsuges snart; blir den var- eller blodblandad, så kvarstår den länge och försvårar sjukdomen, ja bidrager till en dödlig utgång. Elärom mera vid lunghinnans sjukdomar.
j Febern, som åtföljer lungbränningen, är hos förut friska och kraftfulla personer ganska häftig. Pulsen slår 100 — 120 slag, i lifsfarliga fall 140 — 160. Kroppsvärmen är redan under frossanfallet omkring 40° C. och kan sedan stiga till 41 å 42° på aftonen för att sjunka en grad eller två på morgonen. Andningen är påskyndad till 30 — 40 — 50, ja, till 60 tag i minuten, ansträngd med spända inandningsmuskler och fladdrande näsvingar; kinderna och läpparna äro
Källa: Internet Archive ·
