Sida 120
6. Freja-redaktören och hans stab
120
FEEJABEDAKTÖBEN OCH HANS STAB.
någon gång skilja sina åsigter från deras, som finnas in-förlifvade hos den närvarande oppositionspressens koryféer, den insinuationen nämligen att hafva öfvergått, blifvit regeringens hejdukar, med ett ord hafva blifvit lojala — det föraktligaste ord den fria pressen känner».
Angående herr Nermans nya tidning vet han intet, »men väl» — säger han -— »att jag möjligtvis tänkt på att med sakkunnige och för sannt liberala åsigter kände och ansedde personers biträde framdeles utgifva en stor tidning, så stor åtminstone som någon af de närvarande »store», en tidning, der det skall blifva mig en samvetssak att söka undvika alla slags skuggmoln, de månde vara genomträngda af maktens purpur eller fronderiets mörka färger; och att jag för detta ändamål hvarken skall akta möda eller möjlig ekonomisk förlust, hvilken senare i dubbelt mått skall uppvägas af min känsla att i min mån hafva sökt gagna mitt fädernesland.» Slutligen tillägger han, att tidningen Freja icke »enoncerat sig som en absolut enhet», utan att hon står öppen för hvarje frisinnad åsigt, äfven om denna åsigt icke är ett partiprogram.
Här tager alltså Blanche munnen full af stora ord, och följden blef, att tidningarna roade sig åt grannlåten. Artikeln om 1812 års politik, säger Aftonbladet, kom troligen till för att tjena såsom prof på, hvad den nya stora tidningen med sitt lilla —e skall innehålla. Allehanda förklarar, att Argus hade bestridt, att han egde någon som helst del i lilla —es artikel, ja, han hade bedt både Allehanda och Aftonbladet »peremtoriskt förklara vårt ogillande» öfver den. Aftonbladet skrifver, att »inom tidningen Frejas byrå tyckes för närvarande råda ungefär samma krisis, som inom det franska kabinettet: motsägelser, brist på enhet, förbistring». Der finnas två-partier, som ständigt ligga i fejd, det ena, de doktrinäre med Argus och lilla —e, det andra, högern eller prestpartiet med Mellin, hvilket dock på den sista tiden tvungits att maka åt sig. De doktrinäre, hette det, hade nu genom Allehanda utfärdat ett i hög grad betecknande cirkulär, det vill säga herr Argus' »perem-toriska ogillande»; derför lära grannarne till byrån vid Österlånggatan »redan, af farhåga för en fullkomlig ruptur, börjat packa in sina dyrbarheter, och handeln i de närliggande kryddbodarne skall på några veckor betydligt förminskats, ty alla vänta på krisens utgång. Det sista hoppet
Källa: Project Runeberg ·