Sida 265
12.
i
Intryck från Paris.
issmodet och tröttheten, sorgeårets frukter, hade ock till en del insmugit sig hos Blanche. Det läg efter denna tid en viss drömmande trötthet bredd öfver hans själslif, säger fru Carlén; ofta satt han tyst, allvarlig och distrait, han, som i annat fall merendels var den gladaste. »Jag börjar bli trött och slö» — sade han till Carlén — »min dramatiska håg har svalnat, romanerna utledsna mig, och jag känner, att jag behöfver insupa en hel hop ny lifskraft.» — »Och när du af det slaget insupit nbg» -— svarade Carlén. — »så skall du skrifva en roman i Frankrike, barrikadernas hemland, efter intet annat mönster, än det du får i behåll af dina intryck.» — »Jag tror nog,» återtog Blanche, »att jag i Paris skall kunna skrifva.»
Strax efter detta samtal reste han till Paris. Han tog vägen öfver Lübeck och gjorde en tripp i Tyskland, och såg i staden Berlin den märkvärdiga Rachel, hvilken då uppträdde i Corneilles »Les Horaces».
Berlin, der han vistades någon tid under sommaren, gjorde ej något angenämt intryck på Blanche: »Folket i Berlin» — skrifver han till en svåger -—• »är trögt och föga trefligt. Man har sina konserter i fria luften, der de goda men tunga berlinarne med sina fruntimmer sitta kring diverse hvitmålade bord, drickande ur kolossala glas sitt Weissbier och stickande strumpor (damerna naturligtvis).» Han gör en liten afstickare på åtta dagar till Dresden och ankommer något senare på hösten till Paris — målet för hans drc^nmar, verldsstaden vid Seine, republikens, barrikadernas och revolutionens hjerta.
