Sida 239
11.
Revolutionsåret 1848,
/n tid efter det obehagliga uppträdet med Almqvist, troligen på hösten 1843, lemnade Blanche Stockholm och afreste till Norrland. Der gjorde han tjenst hos en häradshöfding på landet för att, som man sade, skaffa sig mer praktik. Hufvudsakliga ändamålet var likväl att hvila sig, att i en ren skogsluft stärka sig efter arbetet. Här blef han inom kort afhållen och beundrad. Här deklamerade han, sjöng och höll tal. Här konverserade han i alla möjliga ämnen: konst, politik, juridik, litteratur.
Också är det med glädje han tänker på denna tid, på »de lyckliga dagar» han tillbragte i Norrland, dit han —-säger han — anlände såsom främling, och hvarifrån han gick såsom en kär vän.*
Återkommen till Stockholm 1844 upptager han ånyo sina arbeten för teatern. 1845 gör han succés med Läkaren; 1846 diktar han dramat Engelbrekt och i slutet af samma år sin första roman Vålnaden. 1 företalet, skrifvet januari 1847, tillegnar han boken åt sina vänner i Norrland. Dessutom engageras han på en bjudning hos fru Carlén för Thomsons romanbibliotek: Nya Svenska Parnassen. Der publicerar han sin roman Första älskarinnan och uppbär i honorar 75 kronor per ark — detta likväl beräknadt till 32 trycksidor.
För öfrigt synes Blanche hafva arbetat och — roat sig. Hos väninnan Emelie Högqvist hade han gjort bekantskap med åtskilliga af tidens celebriteter i teaterverlden. Nu kom
* Företalet till Vålnaden. Den domhafvande, hos hvilken Blanche vistades, var protokollssekreteraren Schönmeyer.
