Sida 376
i8.
Blanche och representationsfrågan,
^Ed rågan om en ombildning af ståndsrepresentationen hade nu alltsedan 1840 upprört befolkningen och sysselsatt ständerna. Trots det att ärendet hvilat sig under riksdagen, hvilade icke pressen, de liberale och reformvännerna. I början af januari 1858 hette det i Aftonbladet: stånden äro utdömda! »Denna riksdag skall näppeligen vara af blåst, innan representationsreformen ånyo blir dagens lösen och samlar till gemensamt och mera energiskt sträfvande än någonsin hittills alla de liberala krafter, som man förut genom materiella intressen och listiga machinationer inom representationen och pressen förstått att splittra.»
I mars innehöll Norra Kalmar läns tidning en uppsats, Hvad tänker folket? afhandlande frågan. Aldrig hade riddarhuset fullständigare blottat sig; »aldrig låtit nationens lifsfrågor så ögonskenligt hänga på ett par gardeslöjtnanters när- eller frånvaro; aldrig så skenbarligen ådagalagt sin splittring och verkliga obetydlighet.» Presterna hade vunnit en europeisk ryktbarhet, närmat sig sina ståndsbröder i Neapel eller Spanien och enligt sin tradition, oberörda af allt, hjeltemodigt kämpat för privilegier och tionden. »Och I, fyllnadsnollor i det tredje ståndet,» — hette det — »aspiranter på domsagor eller småstadskrämare, som kallats till riksdagen icke af medborgares förtroende, utan af eder egen ledighet från affärer och detta 'någon måste det vara', som för våra flesta småstäder är ett så signifikativt skäl — frukten icke I Och I, hedervärde dannemän i en Ola Månssons eller Peter Jönssons bunkelag! Stoppen lugnt alla
