Sida 120
Historien om en skeppsbotten
»Menniskan dör icke, men hon dödar sig,» började ånyo gubben; »hon skaffar sig sjelf sina åkommor, hon lefver i tvist och strid, och många dö af förargelse. Menniskan bör kunna lefva fem eller sex gånger den tid hon behöfver för att växa, påstår Buffon, och som hon växer i tjugu år, så bör hon bli hundratjugu. Man har exempel på, att hon kan lefva ända till hundrasjuttio. Om vi inte hade den välsignade aritmetiken, skulle vi aldrig veta af att vi åldras; ålderdomen är bara en fördom.»
Det hördes tydligen, att gubben Ekström icke så snart tänkte utbyta sitt paradis mot något annat.
»Men hur länge lefde då Buffon sjelf?» frågade jag.
»Bara åttioett år, min gosse,» upplyste Ekström; »men det var hans eget fel, han skaffade sig sjelf döden på halsen: han studerade så länge mineralierna, att han slutligen sjelf fick sten och dog af det.»
Sedan vi nedsatt plantorna och slutat vårt arbete, hvar-under jag flere gånger såg gubben föra handen till munnen för att känna efter om han transpirerade, visade han mig lusthuset. Det var ett temligen stort rum med soffa, bord och stolar. Men en målning i olja, som betäckte halfva taket, ådrog sig min mesta uppmärksamhet.
»Hvad finner du för märkvärdigt i det der kluddret?» frågade gubben. »Det der följde med egendomen, men jag har länge tänkt smeta öfver det.»
»Det vore synd,» menade jag; »takstycket passar bra der det sitter, och det är inte svårt att se hvad det föreställer. »
»En karl och en qvinna, begge med svart skäggbotten,» anmärkte Ekström.
Främmande för naturalhistorien, var jag temligen hemma i mytologien, och var Buffon ännu för mig en okänd storhet, så kunde jag deremot icke misstaga mig på Pomona, trädgårdarnes gudinna, och hennes älskare Vertumnus, träd-gårdarnes upphof, ett gudomligt par, fast utan kyrklig vigsel. Jag meddelade gubben takstyckets betydelse; men han hörde icke mycket på mig, utan puttrade smått om Buffon, som »icke aktade poesi och målarkonst mer än en pris snus» o. s. v.
Emellertid steg jag i gunsten hos gubben Ekström och fick så ofta jag ville vistas i hans paradis, hvars blommor jag vattnade, under det jag sjelf uppfriskades med små
Källa: Project Runeberg ·