Sida 20
Gården vid Gumshornsgatan
öfversteg hans förväntan; »men låt mig nu med detsamma få maken till broken; jag förmodar, att ni har ett ben till, fast i banko. Hur många gånger har jag inte varnat er, mina goda vänner, för att ha så mycket pengar liggande hos er! Gumshornsgatan är intet passande grannskap för sådana skatter.»
Men denna begäran var lika fruktlös som varningen, och kyrkoherden måste gå med hvad han fått. Han uträttade naturligtvis hvad han åtagit sig, men vågade i samma handvändning ett försök. Han satte in hela summan i riksbanken för Strandlunds räkning och skickade samma dag bankens depositions-bevis till honom. Försöket var djerft och misslyckades fullkomligt. Om åskan slagit ned i väderqvarnen, skulle Strandlund icke ha blifvit mer förskräckt än han blef vid åsynen af ett papper, som kunde rymmas i en vanlig fingerborg. Dagen derpå rusade han till banken och hemkom efter några timmar med hela summan i splitternya bankosedlar, dem han triumferande utbredde på ett bord framför fönstret och visade för hustrun, som satt bredvid, delande hans glädje.
Ill. G. Stoopendaal
Källa: Project Runeberg ·