Sida 21
Gården vid Gumshornsgatan
»Gudskelof!» pustade han. »Aldrig har jag varit der förut, och aldrig kommer jag dit mera. Ett stort hus med många våningar, likt Babels torn, och en hop tvärviggar öfverallt. En satt med penna bakom örat och snusade, en annan satt med en sudd i hand, en tredje nystade segelgarn, en fjerde satt och sof med glasögonen under näsan och så vidare. Bär det der sig på längden, så är lyckan god. Och sådant bråk för att få ut mina fattiga styfrar! Först tre trappor upp och så tre trappor ned igen, och så två trappor upp och så utför igen, och så en trappa upp eller ned, det minns jag inte, men jag minns, att i bankofarstun satt en gumma och sålde löskragar för fyra skillingar stycket, och det var det enda förnuftiga i detta hus.»
Det var, som man finner, en skonslös kritik öfver det gamla banksystemet.
»Men hvad var det!» utbrast fru Strandlund, resande sig häftigt från stolen; »det var bestämdt någon som glodde på rutan.»
Strandlund öppnade fönstret och tittade ut.
»Jag hör steg, men ser ingen,» sade han.
»Kanske någon tiggare,» menade hon.
»Det kan jag omöjligen tro,» menade han och med skäl. Ingen tiggare vågade någonsin visa sig på Strandlunds gård. Hatare af allt slöseri, såg han i tiggaren den värste slösaren af alla, den som slösat bort hela sitt lif. Också höll han ordentlig jagt efter sådana.
Det hade dock varit bättre, om det varit en vanlig tiggare, ty derpå följande natt väcktes Strandlund ur sin goda sömn af någon som våldsamt ruskade honom. Uppslående ögonen, varseblef han två manspersoner, som stodo vid hans säng, den ena med brinnande ljus i hand. Det var inga ljusens englar eller af det slag den rättfärdige ser i sin dröm. Till yttermera visso voro de svärtade i ansigtet.
»Vi behöfva låna mynt, far lille!» började den ene af de två.
»Jag lånar inte ut något,» svarade Strandlund genast och af gammal vana.
»Nå, så köp af oss då, vi ä’ smideshandlare,» började den andre; »köp den här nätta tingesten,» fortfor han, i det han svängde midt för gubbens näsa en bred, skarpslipad knif.
»Och det skall vara gaffel till knifven,» tillade den förste, visande en knif något smalare och längre.
Källa: Project Runeberg ·