Sida 128
Historien om en skeppsbotten
En förutsägelse.
(1L .lärom dagen, under det jag genombläddrade mina anteckningar, föllo mina ögon på en liten anekdot, som jag upptecknat för 29 år sedan. Anekdoten är denna: Sommaren 1830 vistades kronprinsen Oscar på Haga med sin gemål och sina trenne söner, prinsarne Carl, Gustaf och Oscar, af hvilka den äldste då endast var fyra år och några månader. (Prins August och prinsessan Eugenie voro ännu ej födda.) Det var helt säkert för prinsarnes skull som en tämligen talrik svärm af gossar från olika skolor i hufvudstaden valt Hagaparken till tummelplats för sina nöjen, bland hvilka det att leka soldater naturligtvis var det som mest öfvades och hvaruti man återfinner de krigiska anlagen hos vår nation. Den glada ungdomen smickrade sig med att bli bemärkt af de kungliga barnen, hvilket också lyckades. Knappast fick prins Carl från balkongen på det mera småtäcka än storståtliga Haga slott se den lilla bataljonen, som med sin major eller öfverste i spetsen marscherade fram på den öppna platsen framför slottet, gjorde halt och skyldrade gevär, förrän han gaf till ett rop af förtjusning, slog ihop händerna och med den hurtighet, som sedan den tiden snarare ökat än minskat sin eld, rusade ur slottet, svängande en liten sabel öfver sitt hufvud, under det han på sin granna käpphäst flög fram till truppen, hvilken rörde trumman och sänkta fanan, såsom det en disciplinerad trupp egnar och anstår, när en kunglig person anländer. Efter någon stund trädde äfven kronprinsen sjelf ur slottet, ledande vid hvardera handen Gustaf och Oscar. H. K. H. täcktes taga den lilla bataljonen närmare i ögonsigte och tilltalade flere af de små soldaterna med sin vanliga älskvärdhet och mildhet. Längst dröjde han dock framför en
Källa: Project Runeberg ·