Sida 17
Gården vid Gumshornsgatan
Känd som en förmögen man, var han icke mindre bekant för sina egenheter, bland annat för en sparsamhet nära intill girighetens gräns, utan att just öfverskrida den. Enhvar gjorde han rätt, men sällan mer. Stundom kunde han ge någon af gårdsfolket några mått mjöl, men med sträng tillsägelse att icke tala om det för hustrun. Och hon, något äldre, men lika sparsam, kunde äfven tillfälligtvis skänka bort ett qvarter mjölk, men med lika sträng tillsägelse att ej tala om det för mannen. Så hade de begge makarne hvar sin hemlighet, den de noga höllo på, för att icke förlora något i hvarandras ögon.
Söndagseftermiddagarne inbjöd Strandlund sitt tjenstefolk och andra inom gården boende. Han satt då vid ett bord, läsande högt en predikan ur någon gammal postilla. Men på bordet stod då en bål varm punsch. Torr och långtrådig kunde ibland predikan vara, men med punsch till gick den väl an.
»Drick så ni bli röda i ansigtet,» brukade han då säga, ty han ville se omkring sig en varm och upprymd församling. Men qvällsvarden fick man bestå sig sjelf.
Ett annat af hans nöjen var att, när qvarnen arbetade, taga plats nära invid den.
»Det är mina vingar,» sade han med förnöjelse, »mina vingar, som kasta de der långa rörliga skuggorna öfver trädgårdslanden.»
Han iakttog dock alltid ett väl afpassadt afstånd, ty en gång var det hardt nära att han, liksom keruberna, fått sina vingar på ryggen.
Vid tiden för denna lilla berättelse var Strandlund närmare åttio år än sjutio, liten och spenslig till växten, blåröda kinder och stripigt, gulhvitt hår, men vid bästa helsa. Sin yttre menniska brydde han sig minst om. Så t. ex. infann han sig en dag hos egaren till ett hus, deruti han hade inteckning. Egaren, som nyss köpt huset och icke kände Strandlund personligen, tog honom för en tiggare. »Se här har du en sexstyfversslant (1½ skilling), stackars gubbe, och adjö med dig!» — »Tackar ödmjukast,» sade Strandlund, »men det är inte tillräckligt. Jag ska ha femhundranittinio riksdaler, fyrtiosex och en half skillingar till, ty det är jemnt halfårsräntan.»
Källa: Project Runeberg ·