Sida 18
Gården vid Gumshornsgatan
Detta och mycket annat originelt visste man redan om gubben Strandlund, då han tidigt en morgon fick besök af församlingens dåvarande kyrkoherde.
»Jag måste upp i banken i dag,» började denne, som tillika var bankofullmäktig; »men jag erinrade mig lyckligtvis, att fatalietiden för de gamla riksgäldssedlarne löper ut i dag och att den, som i dag icke vexlar ut dem mot bankomynt, förlorar all rätt till betalning!»
»Hvad säger han!» utbrast Strandlund, som aldrig betitlade någon, utan kallade alla för han eller hon; »förlorar all rätt till betalning!» upprepade han, skälfvande i alla leder.
»All laglig rätt åtminstone; sedan beror det af riksdagens godtfinnande, så att nog är det säkrast att passa på. Hur är det, har Strandlund riksgäldssedlar?»
»Visst har jag några,» medgaf Strandlund, men mycket lågmäldt.
»Jag anade det. Nå, plocka fram dem då, så skall jag ta hand om saken.»
»Gå in till hustru min, medan jag går och ser efter,» bad Strandlund.
Kyrkoherden efterkom denna begäran. Det boningshus dessa åldriga makar för egen del bebodde har, liksom de öfriga, blott en våning, men är något längre och prydligare än de andra, hvilket just icke vill säga mycket. Men uråldrigheten tycks vara gemensam för dem alla.
Den åttiåriga gumman mottog sin själasörjare med vanlig fryntlighet. Församlingens presterskap omfattades med synnerlig välvilja af henne och hennes man. Också gälde alltid presternas nyårsuppvaktningar först och främst Strandlundska gården. När man önskar nyår, ger man något som man genast får tillbaka. Men Strandlunds nyårsönskan bestod i en handtryckning antingen i riksgälds eller i banko, och i begge fallen lika svår att återge.
»Ack, herr kyrkoherde!» yttrade nu bland annat fru Strandlund, »det är ju förskräckliga tider vi lefva i! Den fattige lefver som den rike och borgaren som en prins. Kanske icke en bit bröd att sticka i mun, men innanfönster ska det vara och mattor gudbevars. Vet man då inte att snufvan kommer från innanfönstren och gikten från mattorna! Men fåfängan är för mer än helsan. I min ungdom gick jag ofta till en bekant, som var hushållerska i det rikaste och
Källa: Project Runeberg ·