Sida 222
Historien om en skeppsbotten
Härarne drabbade samman än mellan vinstockar, än mellan häckar af rosor. Himlen var klar och solen brann; men hvarken drufklase eller ros torkade den dagen. Till höger och venster föllo dock vinstockar i mängd, och nog kom det flere törnen bland rosorna än vanligt. Rödare blefvo de ock.
En strid man mot man är alltid förfärlig; men en strid mot fyra, den är storartad. Krafter utvecklas som ingen tilltror en dödlig, och är man dertill segervan, så slåss man med tu par armar. Det andra paret är segergudinnans. När en dödsvolontär stupade, hade han vanligtvis på sitt bröst två genomborrade fiender, ett rödt kors mer, men som förljufvade hans sista stunder.
General Bosco — det må sägas till hans heder — sparade lika litet på sin person som på andras. Der striden var hetast, syntes han med sin stab. Men der syntes också general Medici med sin. Vid ett tillfälle råkade anförarne och deras staber i handgemäng med hvarandra. Medicis stab var fåtaligare, men hade en vald trupp af Garibaldis tappraste, bland hvilka särskildt må nämnas en kapten Peard, »Garibaldis engelsman». Denne Albions son bar i sitt bälte ett halft dussin revolvrar, ty han var utmärkt pistolskytt. Han plockade bort adjutanter och dragoner med det största lugn i verlden, och felade hans revolver, träffade dock hans klinga sitt mål, ty han var äfven mästare på sabel. Men änskönt han på samma gång hade att sköta revolver, sabel och häst, medhann han likväl att då och då taga sig en klunk ur en tennflaska, som hängde ned på hans Bröst. Man kunde hålla tjugu mot ett, att det var grogg i flaskan.
Nu är det klart, att en general-en-chef, som egentligen är till för att leda andra till slagtbänken, måste ha vigtigare att uträtta än att slagta med egen hand. Också drog sig general Bosco snart ur det personliga handgemänget för att återtaga ledningen af det hela. Men detta var icke i kapten Peards smak. Förlorande med ens hela sin medfödda kallblodighet, blef han så utom sig af raseri, att han efter den bortgalopperande generalen slungade först sin sabel, sedan alla sina revolvrar och slutligen flaskan till på köpet, något som han efteråt aldrig kunde förlåta sig.
Emellertid märkte general Medici, hvilken likaledes galopperade utefter sin linie, att neapolitanarne öfverallt drogo sig tillbaka, liksom för att uppnå de kullar, hvarifrån
Källa: Project Runeberg ·