Sida 234
Historien om en skeppsbotten
b
'Kjtjwska ordet schauen (kika) är upprinnelsen till benäm-ningen sjåare eller brokikare, emedan de för det mesta hålla till vid Skeppsbron eller brobänkarne vid skepps-varfvet för att söka ett tillfälligt arbete. Sjåaren förhåller sig till sjömannen ungefär som schakalen till lejonet, lefvande af de smulor denne lemnar efter sig. Han antager också en sjömans skick och åtbörder och affekterar med denne en jemnlikhet, som han likväl högst sällan kan uppbära; han har alla en sjömans fel, men få af hans förtjenster. Också betraktas han af denne med en viss medömkan och rättmätig öfverlägsenhet. Sjåaren är behjelplig vid lastningar, lossningar, fartygens förhalningar, krängningar eller reparationer, der egentligt sjömansskap icke kommer i fråga. När ett fartyg skall lägga till vid kajerna, är det sjåaren som uppfångar den utkastade linan och gör fast. Han kan ibland förtjena rätt bra, men är icke en af dem som lägga ihop, och vi behöfva väl knappast omnämna, att hela för-tjensten stannar på krogen. Dock kan man icke frånkänna honom en viss pålitlighet och ärlighet framför de flesta af den lägsta arbetsklassen, en naturlig följd af hans umgänge med sjöfolk, som i allmänhet är genomgodt och botten-ärligt. Mången gång ha vi sett sjåare hålla vakt om skeppsbord öfver de dyrbaraste saker. Deltagandet uti det verksamma varfslifvet gör, att han icke alltid får tillfälle stryka omkring på gatorna och uppsöka mer eller mindre äfven-tyrliga " bekantskaper. Högsta målet för sjåarens ärelystnad är att få visa sig på gatan i sällskap med någon verklig sjöman. Då kråmar han sig på sitt vis, sätter näsan i
Källa: Project Runeberg ·