Sida 243
Historien om en skeppsbotten
> Prinsens gubbar.»
kallas de afskedade och utfattiga soldater af Stockholms garnison, som på militärförsörjningsanstalten intagas. Huru de fått detta namn, känna vi ej; men säkert år, att de höra under Stockholms kommun och dess stads-nämnd, som emottager några obetydliga bidrag af Vadstena krigsmanshuskassa och konungens hospital, uppgående till ungefär 1,800 riksdaler riksmynt. Denna försörjningsanstalt, som ofta ombytt lokal, kommer att förläggas till nya Allmänna försörjningshuset å Kungsholmen.
Få menniskoklasser förefalla oss så beklagansvärda som dessa stackars soldater, hvilka, sedan de på det ihärdigaste trälat i garnisonstjenst, bestämdt den mest tråkiga och andefattiga i verlden, och trampat på gärdet eller kaserngården, stått på post natt och dag i regn eller snö, i solbadd eller köld, slutligen måste lemna tjensten, utsläpade innan de fyllt sitt fyrtionde år och utan att ha lärt något, hvaraf de ens i ringaste mån kunna lifnära sig. De hafva icke de gamla invalidernas minnen att uppfriska sig med, ty Peter Myndes backe 1838 och Storkyrkobrinken 1848, der en och annan måhända varit med, kunna svårligen bjuda på några lagrar. »Prinsens gubbar» bära ett slags uniform, den de säkerligen icke göra sig mycken glädje af att värdigt uppbära, så framt någon reflexionsförmåga hos dem ännu finnes qvar. En och annan af dem torde dock ha skådat bättre dagar och har kanske något minne qvar af
Källa: Project Runeberg ·