Sida 42
»Diamantögon» och »cirkassiska gropar»
af hvilka? Och hvarför just nattetid i ett hus, som stod öde om dagen? Då fönsterluckorna voro bristfälliga, borde man under vanliga förhållanden kunna se ljus genom springorna; men säkerligen hade man innanför hängt något för fönstren. Dock trodde sig Sjögren finna en af springorna något ljusare än de andra. Med steg så ljudlösa som möjligt smögo de sig öfver till hörnet af stenhuset snedt emot, der de stannade och rådslogo. De voro af samma tanke, eller att hvad som nu förehades i detta hus måste vara af det slag som skyr menniskors ögon och dagens ljus, helst när man dertill lade det våldsamma sätt, hvarpå vår nyfikne gradpasserare blifvit affärdad. Sjögren gissade på falskmyntare eller sedelförfalskare. Beslut fattades genast. Frans v. K** for af som en raket uppåt Grefgatsbacken för att hemta polis, medan vår notarie stannade qvar.
Fullmånen stod i norr och var så klar, att notarien från den plats, der han befann sig, kunde upptäcka ett rundt hål i planket mellan boningshuset och porten till gården. Skuggan låg på planket, liksom på hela fasaden af huset, hvil-ket hade till följd, att ifrågavarande hål, hvarigenom månen sken, blef allt klarare. Vid ett tillfälle tyckte dock notarien, att hålet försvann, ehuru han sjelf icke ändrat plats eller något moln undanskymt månen; men efter en stunds förmörkelse blef det synligt igen. »Det var bestämdt någon som inifrån spejade genom detta hål,» mumlade notarien, närmande sig ånyo det mystiska huset, och lade för andra gången örat till fönsterluckorna. Bullret derinne fortfor, men mera oregelbundet än nyss. Han hörde steg af personer som springa af och an, äfvensom ljud af något som släpas öfver golf. Notarien kom nu först att tänka på, att det der hålet på planket äfven kunde begagnas utifrån, och sökte efter det, men förgäfves. Men hur han letade, stötte han med fingret mot något som liknade en trätapp, säkerligen nyss instucken. I detsamma hördes brådskande steg från Grefgatan, och notarien varseblef tre manspersoner, springande af alla krafter. Han skyndade emot dem. Det var gradpasseraren med två poliskonstaplar. Han meddelade dem genast hvad som under tiden händt, och snart stodo de alla fyra vid porten till gården. Då denna innanför var tillbommad och allt för mycken tid skulle gå åt för dess sprängande, bestämde man sig för att gå öfver planket. Gradpasseraren gick först, biträdd af de öfriga, derefter de
Källa: Project Runeberg ·