Sida 53
»Diamantögon» och »cirkassiska gropar»
»Står det så till!» mumlade v. K** mellan tänderna. »Baronen är sin kosl Då kommer jag i grefvens tid,» tilläde han med vanlig sorglöshet.
Bordet var nu dukadt, och vår löjtnant slog sig ned, spisande ensam, och hvitlingen med sin sherry och haren med diverse grönt försvunno spårlöst. Derpå följde ett kaffe och en likör, som ytterligare styrkte hans goda tanke om familjens välbefinnande, åtminstone hvad kök och källare angick. Derefter, och då ingen inomhus tycktes sinnad att hålla honom sällskap, gick han ned i trädgården och beundrade, med cigarren i mun, bergamotterna, som grenarne med möda uppburo. Han mötte en äldre man, inspektören på gården, med hvilken han gaf sig i språk om hvarjehanda och slutligen äfven om dagens sorgliga tilldragelse.
»Det är en kanalje, så baron han än är,» förklarade inspektören; »öfverge en så söt och duglig flicka och som jag sett växa upp, se’n hon var helt liten. Hade jag honom mellan skål och vägg, så knäckte jag honom som man knäcker hummer.»
»Men hummer är dock inte att förakta,» anmärkte löjtnanten.
»Sannt nog,» medgaf inspektören; »jagborde hellre likna honom vid en manet, som bränner allt han vidrör, men förr eller senare drages ned i det djup, hvarifrån han kommit.»
Tidigt derpå följande dag, och innan ännu någon af familjen visat sig, begaf sig vår löjtnant i full uniform på väg till residensstaden, för att der uppvakta sin nye chef. Det var tre mils resa, och han kom nätt och jemt till den vanliga tiden för uppvaktningen. Hos chefen sammanträffade han med flere kamrater och förmän, bland hvilka baron L**, en stolt, ståtlig man, icke mycket öfver trettitalet. Efter uppvaktningen inbjöds Frans v. K** af ett halft dussin-jemnåriga kamrater på frukost å stadskällaren. Samtalet rörde sig förnämligast kring baron L** och den uppslagna förlofningen. En uppslagen förlofning intresserar mer än en ingången. Baron L**s handlingssätt ogillades ällmänt.
»Och ändå,» inföll en af sällskapet, »ändå vore man färdig ursäkta honom, ty man kan få solstyng af mindre. Visst är Malvina F** ren som det renaste vatten, men den andra är fradgande champagne. Törstig eller otörstig, tömmer man den.»
»Den andra?» upprepade v. K**, »har han då redan en annan, den vindböjteln, så kapten han är!»
Källa: Project Runeberg ·