Sida 56
»Diamantögon» och »cirkassiska gropar»
»De ha rest,» sade baronen med ihålig röst; »himlen eller helvetet vete hvartl Jag hade icke mod att sjelf uppträda i sista akten af denna tragedi. Jag är olycklig nog ändå och är ännu ej ense med mig sjelf, om jag i morgon bör återse den sol, som nu lyser öfver jorden.»
Ungefär ett år derefter bekom notarien Sjögren ett nytt bref från v. K**. Det lydde:
»Bäste vänl
Du som inte kom på vårt bröllop! Min Malvina klagar lika mycket deröfver som jag. Men du slipper oss icke för det. Malvina och jag ämna tillbringa en del af vår smekmånad i ert oroliga, men glada Stockholm, och du får allt skaffa oss en liten treflig våning icke för långt ifrån operahuset, ty Malvina vill väl använda de lediga stunder jag unnar henne, och de äro ganska få. Hon är, som du redan vet, mycket musikalisk, men har ej ännu hört en enda dräglig opera.
Har du lagt märke till en notis i Aftonbladet för den i6:e, angående en svensk som blifvit häktad i London för förfalskning af banknoter m. m. dylikt? Jag tror fullt och fast, att det är den svarte ohängde, numera hängd, som jag vill hoppas. Jag styrkes i denna tro af ett anonymt bref från London, hvilket jag någon tid förut bekom och som jag skall visa dig, när vi träffas. Brefvet, synbarligen skrifvet af ett fruntimmer, andas idel bitterhet och ilska och utlofvar den amplaste hämnd. Jag vädrade genast den misslyckade friherrinnan, hon med diamantögonen etc. Diamanten vill skära. Lyckligtvis är jag ej af glas.
Baron L** har lemnat både regementet och orten. Stackars karl! Han öfvergaf en engel för att jaga efter en skimrande demon. Men den enes död, den andres lif, kunde man säga, och mitt lif är paradisets.
Din
Frans v. K**.»
*
Källa: Project Runeberg ·