Sida 55
»Diamantögon» och »cirkassiska gropar»
gränd dröjde han en god stund, liksom väntande på någon. Ändtligen syntes L** ånyo, den gången ensam. Frans v. K*;i: upphann honom snart.
»Herr kapten,» sade han; »jag kommer att göra er det största obehag, men på samma gång den största tjenst!»
Kaptenen mätte löjtnanten med undrande blickar.
»Jag känner henne ni nyss ledsagade,» fortfor v. K**, »och jag känner också den som uppges vara hennes far. Jag såg dem i Stockholm för nära fem år tillbaka. De höllo sig dolda då och hade skäl dertill: polisen slog efter dem, de voro misstänkta för förfalskning af bankens sedlar, men kommo undan. Hvar de sedan den tiden uppehållit sig, vet jag ej, men . . . För all del sansa er, herr kapten I Tag min arm och följ mig! Det är nödvändigt att ni hör mig till slut.»
Baron L** hade blifvit askgrå i ansigtet, och han hvi-lade tungt på löjtnantens arm, medan denne berättade allt hvad läsaren redan känner.
»Om hvad ni säger är sannt,» började ändtligen baronen, hackande tänderna som af frossa och farande med handen flere hvarf öfver sitt ansigte, »då återstår mig endast en kula för pannan . . . Har ni för någon annan här på orten sagt hvad ni nu sagt mig?»
»Nej.»
»Gudskelof! Det var åtminstone en sten från mitt bröst. Men hvad ärnar ni göra nu?»
»Min pligt som medborgare och hederlig karl. Jag går från er till myndigheterna på stället.»
»Af barmhertighet, af nåd! Dröj åtminstone en stund!» utbrast baronen med förtviflan i ansigte och åtbörder. »Ni kan ha misstagit er, äfven ni. Ett enda ord med dem bör vara nog för att häfva allt tvifvel å min sida och förekomma en möjlig orättvisa å er. Unna mig blott en timme! På mina knän ville jag be er derom!»
»Hvar träffas vi efter en timme?»
»Hemma hos mig, om ni vill hedra en olycklig med ett besök. Knacka fyra slag på dörren 1 Den öppnas endast för er.»
De skildes. Löjtnanten återvände till det glada lag han lemnat. Men efter en timmes förlopp knackade han på baronens dörr. Den öppnades. Löjtnanten steg in, men tog ett steg tillbaka. Han trodde sig se en vålnad. Den stolte, ståtlige mannen var oigenkännelig.
Källa: Project Runeberg ·