Sida 58
Stånddrabantens gård
Talade man sedan om för dem, att fullväxt folk, riktiga hushåll, bott i dessa kyffen under en tid af minst 200 år, så skulle de lika mycket förvånas deröfver som öfver dessa sagor och slagdängor, medelst hvilka man strör vidskepelsens gift i knoppen af ett menniskohjerta, under det man af-stänger den från naturens fria luft och lifvets stora sanning, som likväl ligga så nära och sjelfbjudna till hands.
Men finge man de små högheterna att tro det der, och kunde man derjemte öfvertyga dem, att flertalet af de men-niskor, de en dag skola beherska, icke bor bättre, utan snarare sämre, hur nyttig för dem borde ej då en sådan julklapp bli!
Vidare kunde man anföra hvad personer, lefvande för blott femton år sedan, drogo sig till minnes, nämligen att Lidner, Spastaras skald, flerfaldiga gånger hos sin vän stånddrabanten hållit sig undan för björnar, och att Bell man mången qväll smygt sig upp i tornrummet, för att trösta sin vän öfver felslagen vigilans för dagen.
Slutligen kunde omnämnas, att samma lilla hus äfven inhyst s. k. storfolk. En mycket hög embetsman, sin konungs allerunderdånigste tjenare och som, när det gält majestätsförbrytare, icke lagt fingrarne emellan, nödgades likväl till sist värma dem vid brasan i detta eländiga kök, och i oftanämnda tornkammare har bott en gammal qvinna, som . . . Men det är just om henne denna lilla berättelse handlar. Den höge embetsmannen förtjenade nog sin historia, han också, ehuru äfven han för länge sedan är glömd, ja, glömdes af vänner och underordnade i samma stund hans lyckas sol gick ned. Det går så till här i verlden. Markis d’Argenson, den berömde ministern och statsmannen, visste nog hvad han gjorde, när han, dagen efter sin af-sättning, började ett bref med de orden:
»Min bäste postdirektör! I fall ni ännu påminner er min person etc.»
Tidigt en sommarmorgon hemkom notarien Sjögren från en supé i staden och satte nyckeln i sin port för att öppna den, då han varseblef en lång, krokig gumma i mycket urmodig, illa medfaren halmhatt och med en tom säck, kastad öfver ena armen. Det öfriga af klädedrägten var af
Källa: Project Runeberg ·