Sida 78
Ett brushufvud
godas egen skull, upprifva bryggorna bakom sig eller bränna sina skepp, för att beröfva sig all återgång, under sin kamp mot det onda, — dessa sublima varelser, dem man antingen måste instänga som dårar eller tillbedja som gudar, såsom George Sand uttrycker sig?
Huru de i stort eller i det stora lifvet benämnas, det känner man af verldshistorien. I smått eller i hvardagslifvet kallar man dem »brushufvuden». Det ligger också något af strömmens brus, något af syndaflod i deras framfart, och vill man ej bygga en ny Noaks ark, måste de tillintetgöras, och ingenting är lättare än det. De släpa sjelfva fram bränderna till bålet.
Författaren var i sin ungdom nära bekant med ett sådant brushufvud med namnet Ferdinand Tollin. Med öfverlägset hufvud och rik på kunskaper trädde han in i verldslifvet, börjande i rättegångs- och räkenskapsverken. Han kom med packning till öfverflöd för begge hållen. Men en nödvändighetsartikel saknade han dock, nämligen den gyllene lefnadsregeln: gör hvad du kan, men ej alltid hvad du vill. Tollin gjorde hvad han kunde, men gjorde äfven hvad han ville, ty han ville sanningen framför allt, och denna så snörrätt som möjligt. Det var honom omöjligt att sticka under stol med det allra minsta. Han kunde icke känna det ringaste os utan att genast öppna spjellet. Till högmodet sade han öppet: »Du är syster till dumheten», och till dumheten, som häfde och draperade sig: »Lejonhuden skyler ej öronen». Så fick han från första stund emot sig både de dåligas och de inskränktas tätt sammanslutna front. De goda — det finns också relativt goda — axlade sig och flydde, om ej just som för pesten, men ibland kan sjelfva rosornas doft vara för stark.
Hans öde på tjenstemannabanan var lätt att förutse. Men han var dessutom ett mekaniskt hufvud. Så gaf han bland annat idén till den numreringsmaskin, hvilken ännu i dag begagnas i Sveriges bank, och han hade sin hand med i de undervattensminor, hvarom på senare tid så mycket talats. Men af dessa och andra uppfinningar hade han allt, utom fördelen eller vinsten. Utan tillgångar att sjelf göra ett ordentligt experiment, måste han på nåd och onåd lemna sina idéer åt andras godtycke eller egennytta. Framlidne öfverdirektören vid Teknologiska institutet Wallmark yttrade en gång: »Tollin är ett mekaniskt snille, men han vill slå
Källa: Project Runeberg ·