Sida 86
En liten jernvägsscen
kunde för snyftningar knappt få fram ett ord. Den stackars öfverlycklige mannen hade svårt att lugna henne. Det kan vara lika svårt att lugna för mycken glädje som för mycken sorg. Obegripligt, att en man kan bli så tillbedjansvärd. Men hur såg han då ut, den tillbedjansvärde? Det såg jag ej. Hvem ser qvisten hvarpå lysmasken hänger!
Ill. G. Stoopendaal
Jag skyndade att taga hans plats — hans plats i vagnen, det förstås, och sålunda blef jag vittne till följande samtal:
»Säkerligen fästman och fästmö,» yttrade en herre, som haft ögon liksom jag.
Källa: Project Runeberg ·