Sida 7
Det blå sidenförklädet
spåren i snön, och han såg dem också verkligen försvinna i porten till det ena af Trekantens begge hus. Det fladdrande skenet af en brasa trängde genom de små frusna fönsterrutorna, och granen hördes muntert spraka inifrån. Det lät i den unge arkitektens öron som ett »välkommen efter, herr patron!»
Welinder trädde in. Han fann ett rymligt, men ruskigt kyffe. Personer af begge könen och af olika åldrar lågo på golfvet utefter väggarna. Några af dem reste sig upp till hälften och mätte den inträdande med yrvakna blickar. Brasan flammade från en bristfällig spis, och framför denna stod en medelålders karl och värmde sina händer.
»Morgens, hvad står på?» frågade karlen, vändande sig mot Welinder.
»Det ser ut som vi hade gemensam vedbod,» började denne.
»Gemensam?» upprepade karlen vid spiseln; »inte underligt då att det blir så fort slut i min.»
»Spåren efter medarne i snön visa tydligt ...»
»Hvad visa de?» inföll karlen. »De visa lika tydligt derifrån och hit som härifrån och dit. Frågan är blott hvem som rår om medarne!»
»Jag tycker mig ha sett er förut,» yttrade Welinder. »Är ni inte murare?»
»Jo visst,» medgaf denne; »åtminstone har jag rang, heder och vedervärdighet deraf, liksom vissa herrar byggmästare.»
»Min mening är icke att ställa till något bråk för litet ved,» förklarade Welinder; »men för god grannsämjas skull får jag be, att när ni härnäst behöfver några vedpinnar, ni då säger till, så bespar ni mig åtminstone förlusten af ett vedbodlås. Det der är ju så billigt, att vi snart borde komma öfverens, tycker jag.»
»Säga till, jo det vill jag lofva,» yttrade karlen, skrattande. »Är det fråga om att ge, då ger jag mig sjuhundra på att det inte finns så mycket som en pinne i boden. Men saknar man om också blott en enda sticka, då ger jag mig nittonhundra på att boden varit propp full.»
Vår arkitekt uppsnappade icke mycket af detta erfarenhetsrön, ty hans ögon hade upptäckt en tretton- eller fjortonårig flicka, som satt hopkrupen i ett hörn med en stor hvit katt i famnen.
Källa: Project Runeberg ·