Sida 362
Bland figurerna igenkände Armand en, som han visserligen ansåg vara lefvande, men hvilken var nästan lika orörlig och hvit i ansigtet som marmorbysterna. Det var Denise, markisinnans kammarjungfru.
»Jag skall föra in monsieur, i sade hon med darrande röst till betjenten.
Denne aflägsnade sig, efter att först ha gifvit den förklädde prinsen en lika ödmjuk som ångerfull blick. När han försvunnit, störtade kammarjungfrun fram till Armand, yttrande med halfqväfd, ångestfull stämma:
»Himmelens Gudi Hvarför kommer ni hit?»
vjag vill tala med markisinnan.»
»Ni kommer för att förråda mig!... Jo, jo, för att förråda mig!»
• »Det har jag visst inte tänkt på.»
»För att omtala att jag besökte er i går, för att omtala hvad jag i går berättade er.»
»Har ni ingenting annat att frukta för, så kan ni vara lugn, mademoiselle.»
»Och jag kan lita på det?. . . Och ni skall icke göra mig olycklig?»
»Var viss om, att jag icke är så oförsonlig som ni, bästa Denise.»
»Men hvad vill ni då hos markisinnan?» frågade hon, ännu tviflande, ty hon hade säkerligen" ännu icke glömt operabiljetten.
»Jag har bedt er trygga er vid mitt löfte, emedan jag ännu aldrig brutit ett sådant,» svarade Armand, som deremot alls icke tycktes hafva operabiljetten i minnet.
»Så kom dål Jag vill föra er in till markisinnan,» sade Deniss; »men jag stannar i rummet utanför och lyssnar på ert samtal med henne . . . Bryter ni ert löfte, låter ni henne med ett enda ord förstå, att det ringaste förhållande varit rådande oss emellan, lemnar jag på ögonblicket detta hus för att kasta mig i Seine.»
»Seine skall icke hafva mig att tacka för ett så vackert byte,» förklarade Armand småleende; »men dröj för all del icke att föra mig till er matmor, den jag, uppriktigt sagdt, gerna unnade Seine.»
Denise gick före Armand genom några prunkande gemak, hvarefter hon öppnade en dörr och tillslöt den
Källa: Project Runeberg ·
