Sida 365
»Aha, vi äro nu inne på kapitlet om den märkvärdiga biljetten, som...»
»Som ni tog med er, när ni härom aftonen passerade min kammarjungfrus kammare.»
»Och som hertigen skrifvit till er,» tillade Armand tvärt, ehuru han undrade, hvarför markisinnan nämde sin kammarjungfrus kammare.
Markisinnan föll i ett högljudt skratt.
»Vill ni med detta skratt låta mig förstå, att hertigen icke skrifvit den der biljetten?»
»Fråga min kammarjungfru,» svarade hon med fortfarande munterhet.
»Er kammarjungfru? . . . Hvad skulle väl hon kunna upplysa i denna sak?»
»Hvarjehanda, i fall hon ville det. . . Unge man, det var mycket nära, att ni hade satt en ganska vacker flicka på Saint-Lazare * . . . Men de republikanerna äro nu i stånd till allt.»
»Vill ni kanske påstå, att er kammarjungfru författat den der besvärande skrifvelsen?»
Markisinnan svarade med en nickning, som kunde betyda hvad som helst.
»I sådant fall förvånar mig blott en sak.»
»Hvilken?»
»Att er kammarjungfru, om hon begått ett sådant brott, i stället för att vara på väg till Saint-Lazare, ännu är q var i ert hus.»
»En q vinna förlåter gerna ett brott, som har kärleken till orsak.»
>• Kärleken?»
»Ja, är det så otänkbart, att en kammarjungfru kan älska en hertig?»
»Er kammarjungfru skulle således älska hertig de Beaudreuil! . . . Och hon bevisar sin kärlek derigenom att hon förfalskar hans stil?»
»Ni vet då ej, att den mest brinnande kärlek, när den förrådes, blir det mest brinnande hat? . . . Men jag glömde att ni är ett barn, som ännu icke känner verlden.»
»Det är troligt, att ni icke har så orätt deruti . . . men ett ber jag er icke glömma.»
* Tukthus för qvinnor.
Källa: Project Runeberg ·
