Tillbaka Read Runeberg

Romaner 4. Sonen af Söder och Nord. Del 1

Originalsida 367
Originalsida 367
Originalsida 366
Originalsida 367
366–367

Sida 367

annans . . . Icke heller tror jag, att monsieur Armand har skäl att vara mer oförsonlig mot dig än jag, ty att han tagit biljetten och visat den för mademoiselle Géronniére samt derigenom satt veriden i rörelse, det är icke ditt fel, utan blott hans. . . Frukta således ingenting, utan säg inför honom detsamma som du bekänt inför mig, nämligen att det är du, du sjelf som skrifvit denna fatala eller, rättare sagdt, enfaldiga biljett.»

Denise vred sina händer, så att hon kunnat vrida dem ur led.

»Skynda dig, flicka!» uppmanade markisinnan med hög och befallande stämma; »det är du som skrifvit den.»

»Ja!» stammade Denise, nästan tillintetgjord.

»Ni? Ni!» ropade Armand, betraktande kammarjungfrun med bestörtning.

»Monsieur,» sade markisinnan, »jag hoppas ni icke tilltror er ega rättighet att göra den arma flickan några förebråelser. .. Afven väntar jag af er ridderlighet, att ni icke för någon, hvem det vara må, omtalar denna händelse, som, efter hvad jag nyss låtit förstå, endast är ett verk af en barnslig svartsjuka.»

»Men,» yttrade Armand, »men...»

»Hvad ville ni säga?»

»Är mademoiselle Géronniére upplyst härom?»

»Det är klart.»

»Om rätta förhållandet?»

»Om rätta .. . det förvånar mig, att ni ens kan sätta det i fråga . . . Denise har velat gifta sig med en hertig,» tillade hon skrattande, »och det var välmenande af henne; men ni, monsieur, tror alt en markisinna, när hon gifter sig med en hertig, behöfver göra det hemligt, och det är enfaldigt af er. . . Hvad er vän vindragaren beträffar, så är det kanske nog med den minnesbeta jag redan gifvit honom . . . Jag vill derför använda mitt inflytande för att få honom tillhaka... Och nu farväl, monsieur!»

Armand bugade sig, men dröjde, ty han var sysselsatt med att studera den förtviflade kammarjungfruns anletsdrag.

»Gå in i sängkammaren, Denise, jag skall göra min toalett,» befalde markisinnan.

Denise skred på svigtande ben öfver golfvet och försvann genom dörren till sängkammaren.

Källa: Project Runeberg ·