Sida 374
genom glasrutan på dörren och var belåten med hvad han redan sett.
Armand steg in i rummet och skådade omkring sig derinne. Han begrep icke, huru ett åtta personers hushåll kunde rymmas i denna kammare, så framt icke portvakterskan finge gälla för sju, hvilket hon nog såg ut för att göra.
»Kammaren är just icke mycket lång och inte mycket bred heller,» menade portvakten, »men så är den så mycket högre.»
»Och ett stort fönster med hvitt vackert glas uti,» anmärkte Armand, som företrädesvis riktade sina ögon dit.
»Näst ett par goda ögon behöfver en portvakt två goda fönsterrutor,» förklarade portvakten.
»Naturligtvis. .. Förlåt, madame 1 Vore det möjligt att få tända en cigarr?» frågade Armand sin husliga värdinna.
»Tusen, monsieur, om ni behagar,» svarade hon, hastande till en bundt tändstickor, som stod på spiskanten.
Armand förde handen först i sin ena ficka och sedan i den andra.
»I-Ivad är detl» skrek han till och drog ut den tomma handen; »sådan förargelse 1 .. . Jag har tappat mitt cigarrfodral.»
»Herre min Gudl Det var kanske ett dyrbart fodral 1» ropade portvakten och hans hustru nästan med en mun.
»Åhja så der... jag hade icke velat förlora det för femtio francs. . . stommen var af silfver med små guldstift uti.»
»Silfver med guldstift!» ropade det deltagande portvakt folket.
»Om betjenterna fått tag uti det. . . tro mig, monsieur, en sådan pjes lemnar ingen tillbaka,» erkände hustrun fritt och otvunget.
»Nej, jag kommer ihåg nu,» sade Armand; »innan jag gick in genom er port, tog jag upp fodralet och lade deruti en halfrökt cigarr . . . derefter stoppade jag fodralet tillbaka i min ficka, jag trodde så åtminstone, ehuru det är mer troligt, att jag stoppat galet och släppt det på gatan.»
»På gatan?»
»Då är det förloradt, ty sedan monsieur kom in, ha säkert flere personer gått förbi huset.»
Källa: Project Runeberg ·
