Sida 375
»Men det är också möjligt, att ingen sett det för den tjocka dimmans skull,» trodde Armand.
»Det vore, min själ, inte omöjligt 1» medgaf portvakten med ljusnande ansigte; »man kan knappast se något på en alns afstånd . . . Tänk om det låge qvarl»
»Nå, hvad står du och tänker efter!» skrek hustrun till sin man, »ut med dig och leta! .. . Har du inte ben, har du inte armar?... Ut med dig!. .. Himmel, sådan man jag har... en man som bara tänker!»
Dervid knuffade hon sin käre man ut i farstun. Det syntes tydligen, att hon var för portvakten hvad portklappen är för porten, nämligen på en gång slående och oskiljaktig.
»Monsieur!» ropade Armand efter honom; »jag minnes att jag stoppade ned fodralet midt framför ert fönster. .. leta der mycket noga, ty om jag tappat det, så måste det bestämdt ligga der.»
»Ja, ja!» skrek portvakten, hastande ut på gatan med oförminskad fart, ty, ehuru fri från hustruns näfvar, förföljdes han ännu af hennes röst, och en sådan röst kan nog sätta ben under en arm dödlig.
Armand hastade deremot fram till fönstret och lutade ansigtet mot rutan.
Portvakterskan följde honom till fönstret, synbarligen föga nöjd med den plats han tagit.
»Jag har icke mycket hopp om att ni återfår det,» sade hon, »ty betjenten var nyss ute på gatan.»
»Jaså,» svarade Armand, utan att ändra ställning.
»Men att monsieur går så der klädd, fast det icke är karnevalstiden,» anmärkte portvakterskan leende.
»Hvarför skulle jag icke det?» yttrade Armand, ansträngande sina ögon för att se genom dimman.
»Åh,» svarade portvakterskan, »vi äro väl inte så blinda heller. . . hvarför skulle vi vara blindare än andra ... Ni tar väl inte illa upp, i fall jag hädanefter säger monseigneur, i stället för det simpla monsieur?»
Under det hon sade detta, gjorde hon nigning på nigning och det med mycket buller, förmodligen för att draga Armands uppmärksamhet från fönstret.
»Ah, nu ser jag er man!» ropade Armand, »nu håller han på att leta framför fönstret.»
Sonen af Söder och Nord. I.
25
Källa: Project Runeberg ·
