Tillbaka Read Runeberg

Romaner 4. Sonen af Söder och Nord. Del 1

Originalsida 397
Originalsida 397
Originalsida 396
Originalsida 397
396–397

Sida 397

vasseur, förste bassångare vid franska operan, och den andre Lablache.

Det kan gå an att sjunga på ett bröllop, när hvarje ton och troligtvis äfven hvar paus betalas med en louisdo’r. Lablache, höljd i den hvita kåpan och sjelf bred och hög som ett kor, skymmer bort hela sin afdelning.

Utom de förnäma herrskapen, som innehafva de gyllene karmstolarne, finnes äfven mycket annat folk i den rymliga kyrkan, alla riktande sina blickar mot det festligt smyckade högaltaret och otåligt afvaktande det lysande brudparets ankomst. Må man dock icke föreställa sig, att kyrkan i denna stund är helt och hållet upplåten åt bröllopshögtidligheten.

Madeleinekyrkan har åtta små kapell, belägna vid sidorna och alla med hvar sitt lilla vackra altare.

På sju af dessa brinna, mer och mindre talrikt, smala vaxljus i svarta bleckpipor, som vårdas af svartklädda qvinnor. Det är likljus, brinnande för deras själar som slocknat när denna dag tändes, och för hvilka man på detta sätt tror sig bana vägen till Gud.

Det är glädjen och sorgen på hvar sin sida: det är det jordiska lifvet.

Det åttonde af de små altaren bär inga tecken hvarken af glädje eller sorg, men framför det stå tvänne personer, likaledes väntande, ehuru mindre på andras lycka än på sin egen, hvilket man ej må förtänka dem.

Äfven de hafva infunnit sig för att mottaga kyrkans insegel på det äktenskap, som de samma dag knutit inför mairen.

Men ingen af den talrika församlingen följer dem med sina blickar, ingen har för deras skull tändt vaxljus och bestrött altarstigen med blommor, ingen orgel skall spela, ingen Lablache sjunga för dem. Man har till och med glömt att för dem framställa de tvänne simpla bönstolar och de tvänne tarfliga vigselljus, hvartill de likväl hafva rättighet.

Men bruden bär äfven en klädning af hvit kalikå, och en slöja af det gröfsta gastyg betäcker hennes hufvud. Brudgummens svarta frack röjer bekantskap med Place du Temple, der man endast köper gamla utslitna plagg, och hans händer dölja med möda sin rodnad och sina valkar under den hvita bomullsvanten.

Källa: Project Runeberg ·