Sida 398
De unga fattiga tu möta hvarandras blickar. Kanske skola de finna lyckan och sällheten utan att lysas af vaxljus, utan att vandra på rosor.
En korgosse kommer ändtligen med trumpen min, bärande deras tvänne vigselljus. Efter honom framskrider den prest, som skall helga deras äktenskap. Hans blick är dyster, ty han beklagar kanske det öde, som denna dag hindrat hans tjenstgöring vid högaltaret.
Brudgummen, icke rådlös, framställer med egen hand bönstolarna för sig och sin brud. De knäböja. Kanske skola de möta himmelen utan att knäböja på himmelsblått siden.
Kyrkans bronsport slås upp. Orgeln ljuder.
Hvarje knä hvilar mot sin bönstol, under det hvarje hufvud vänder sig mot ingången för att fånga upp en blick af den annalkande bruden, hvars skönhet och rikedom man känner eller hört omtalas. Man är kanske äfven nyfiken att se, hur en sextonårig flicka med skönhet och guld tar sig ut i brudskruden, liksom man ej redan förestält sig det.
Dock sträcker sig icke, som i Sverige, den franska nyfikenheten ända derhän, att man springer för att se brudar, och icke heller vet man af det slags råhet, som hemma hos oss vid dylika tillfällen stör en ung oskyldig bruds ljufva, blygsamma tankar.
Armand hade efter sitt inträde i kyrkan, utan alt just veta hvarför, önskat bana sig fram så nära högaltaret som möjligt; men vid grinden till det träskrank, som ungefär femton steg från den stora kyrkporten är upprest för att tillbakahålla dem, som förut icke skaffat sig sittplats der-innanför, hade han genast blifvit hejdad af de personer, som före honom inkommit i kyrkan och fattat posto utanför samma grind.
Försöket att tränga sig emellan dem hade misslyckats, och han hade så mycket mindre skäl till ett nytt försök, som deras rätt att stå skranket närmast var obestridlig.
Han måste således åtnöja sig med den plats han hade, tröstande sig med hoppet att åtminstone kunna vara en af de förste som skulle få se bröllopståget vid dess inträde i kyrkan.
Men äfven med detta hopp såg det mörkt ut, ty de personer som omgåfvo honom, icke nöjda med att ha af-stängt honom från skranket, tycktes jemväl ha för afsigt
Källa: Project Runeberg ·
