Sida 399
att tränga honom längre åt sidan, hvarigenom all möjlighet att se kunde blifva honom betagen.
Armand var dock icke den person, som så lätt kunde trängas från den plats han beslurit bibehålla. Ehuru hans våldsamma omgifning utgjordes af högväxta och axelbreda karlar, dels bättre, dels sämre klädda, vek han icke en hårsmån från sin plats.
»Monsieur, ni trampade mig på foten 1» sade den ene af dessa, en grof, ful krabat med röda mustascher.
»Pardon, monsieur!» ursäktade sig Armand; »men jag trampar er ögonblickligen på den andra, om ni icke står stilla »
»Monsieur, ni tänker borra in era armbågar i ryggraden på mig,» anmärkte en annan, som, ehuru svartskäggig, likväl icke var vackrare än den förre.
»Monsieur, i fall ni än en gång bjuder till att drifva mig baklänges, borrar jag dem ända in till refbenen, s’il vous plaitl» svarade Armand.
Den svartskäggige böjde sin mun mot den rödskäggiges öra och hviskade något till denne, som Armand icke kunde höra. De öfriga kringståendes öron närmade sig samma mun, liksom för att få del af hvad som sades.
Detta väckte vår hjeltes misstanke, ty det föreföll honom, att hvad som hviskades endast kunde ha afseende på hans person.
»Skulle det möjligtvis vara någon ny komplott mot mig ? > frågade han derför och det så högt, att hans tvetydiga omgifning borde kunna höra det.
Öronen drogo sig hastigt från den svarta munnen.
»Tyst derborta och lemua rum för hertigen och hertiginnan!» ljuder en kraftfull stämma från kyrkporten.
Den kraftfulla stämman tillhör den ene af de tvänne resliga schweizarne, som öppna bröllopståget och hvilkas trekantiga, grannt utsirade hattar och gyllene stafvar synas högt öfver allas hufvud.
Katolska kyrkan förskrifver sina kyrkvaktare ända från Schweiz, som fortfarande är resarnes fädernesland.
Till föga heder dock för detta den gamla frihetens hjelteland hafva dess hjeltar sedan långt tillbaka låtit värfva sig icke blott till det katolska presterskapets tjenare, utan äfven till det absoluta konungadömets drabanter.
Källa: Project Runeberg ·
