Sida 402
Madeleinekyrkans pastor, Duguerre, träder i sin fulla skrud inom altarringen. Duguerre, en af Frankrikes förnämsta andliga talare, är en högväxt ståtlig man af femtio år, men är märkvärdig äfven derför, att han är den ende prest inom katolska kyrkan som är gift.
I sin ungdom var han militär, gifte sig tidigt och skulle med sin hustru resa till Vestindien. Under resan förliste fartyget, och Duguerre, som trodde sig hafva förlorat sin hustru i vågorna, sörjde henne så djupt, att han öfvergaf militärståndet och blef prest.
Många år derefter inkommer ett fruntimmer i Made-leinekyrkan och finner en förundransvärd likhet mellan predikanten och sin man, hvilken hon äfven trott sig hafva lemnat på hafsbottnen.
Man skrider till närmare förklaring och finner, att man å ömse sidor sörjt förgäfves, och återseendets glädje är lika hjertlig som stor.
Men en katolsk prest får icke vara gift. Duguerre kan ej öfvergifva en hustru, som himmeln återgifvit honom; icke heller kan han öfvergifva Madeleine, som är ett af de största brödstycken inom franska kyrkan.
Huru allt detta slutligen sammanjemkades, känna vi ej; men Duguerre skildes icke från sin hustru, och Madeleine, som i Duguerre ännu eger sin herde, bjuder på lika vackra, men icke fullt så allmänt afhörda messor som förr, emedan damerna icke tro sig finna samma uppbyggelse i pater Duguerre’s predikningar som de förr funno, hvilket torde gifva ett nytt stöd för nödvändigheten af det katolska pre-sterskapets ungkarlslif.
Kyrkoherden börjar bröllopsmessan, i mycket öfverens-stämmande med de lutherska vigselorden. Kanske äro dock mannens herravälde och hustruns undergifvenhet målade i bjertare färger än hos oss, ty det heter, att, liksom Kristus är kyrkans öfverhufvud, så skall ock mannen vara hustruns, men att också mannen skall älska sin hustru, liksom Kristus älskar sin kyrka.
Vidare får hustrun en påminnelse om att hon bör vara älskvärd som Rachel, vis som Rebecka och trogen som Sara.
Deremot afhöres ingen dylik påminnelse för mannens räkning, antingen derför att det icke finnes några tjenliga föredömen att anföra, eller också emedan det icke anses löna mödan.
Källa: Project Runeberg ·
