Sida 87
III. Den personliga regeringens fulländning (1543—1560)
afgifva sitt utlåtande i viktiga frågor. Norman, numera den ende utlänningen i rådet, intog i viss mån en säregen ställning. Hans beställning, som intill hans död 1553 bibehölls, gjorde honom som förut till kunglig tjänsteman ex professo, han drogs ej af omsorgen om jordägor eller förläningar ut i landsorten, då hans aflöning synes hafva utgått öfvervägande i kontanter från räntekammaren, och han var därföre bosatt i Stockholm. I honom hade följaktligen konungen en ständigt tjänstgörande rådgifvare och medhjälpare. Äfven hans verksamhet blef mångskiftande nog. Mest synes han hafva fått taga hand om kanslisakerna och hvad med dem stod i samband.
Sten Eriksson och Gustaf Olsson behöllo titeln sekrete råd och hade däri ett insegel på sin förtroendeställning, och samma utmärkelse kom under senare delen af 1540-talet äfven Per Prahe samt under konung Gustafs sista år Svante Sture till del. Någon gång utbyttes sekrete råd mot öfverste råd. Norman synes ej heller nu hafva benämnts sekrete råd, något, som med hänsyn till hans faktiska betydenhet är ägnadt att väcka uppmärksamhet. Måhända ansågs hans sociala rang vara för ringa för att berättiga honom till en titel, hvars ofvannämnda
Källa: Project Runeberg ·