Read Runeberg

Om centralregeringens organisation under den äldre Vasatiden

Originalsida 89
Originalsida 89
Originalsida 88
Originalsida 89
88–89

Sida 89

III. Den personliga regeringens fulländning (1543—1560)

tillhörde riksrådet, blott med en riksrådsmedlem i spetsen för hvarje afdelning. Det var ej meningen att omorganisera riksrådet i dess helhet eller att ur detta utvälja ett antal medlemmar för tjänst vid hofvet, utan att skapa ett nytt förvaltningsorgan, hofråd, som lämnade riksrådet och dess verksamhetsformer oberörda. Förslaget synes således utgå från den uppfattningen, att riksrådet i sin helhet ej lämpade sig för en dylik administrativ tjänstgöring.

Någon framställning från konungen, som kunde hafva gifvit anledning till detta förslag, föreligger icke. Otänkbart är ej, att det tillkommit på förslagsställarnes, närmast då hertig Eriks, eget initiativ. Planen har alltid sin märklighet såsom det första uttrycket af den uppfattning angående regeringens organisationsbehof, som kronans arftagare hyste.

Till någon praktisk påföljd ledde rådslaget icke. Man känner ej ens, om det blifvit konungen förelagdt.


För rådets verksamhet in corpore var det skriftliga rådslaget åter form, och i de större ständermötena behöll det dessutom naturligtvis sin ledande plats. Under 1540-talet synes konungens samverkan med ständerna i allmänhet hafva varit liflig nog, och bl. a. finnas talrika rådslag i behåll. Någon gång rubricerades dessa till en början ännu med formeln »actum in consilio», men denna reminiscens från regementsrådets protokollstil försvinner med år 1546.

Det följande årtiondet har däremot efterlämnat vida färre vittnesbörd om dylika råds- och ständermöten. Först under dess senare del, då de utrikespolitiska förhållandena blefvo hotande, synes konungen åter hafva börjat flitigare rådföra sig med rikets män, och äfven rådslag uppenbara sig nu i större antal. Man gör den iakttagelsen, att dessa numera afgifvits i något förändrade former. Konungen sammankallade i allmänhet ej vidare rådet i dess helhet, utan nöjde sig med att infordra yttranden, oftast skriftligen, från en eller några få af dess medlemmar. Rådets korporativa statsarbete blef således under konung Gustafs sista tid ej skärpt, utan försvagadt.

*

Källa: Project Runeberg ·