Sida 91
III. Den personliga regeringens fulländning (1543—1560)
som synes härröra från år 1550, finner man bland de främste hoffunktionärerna äfven en fodermarsk, som dels skulle biträda vid upprätthållandet af god ordning vid hofvet, dels också särskildt medverka vid krigsfolkets förläggning i borgläger och fodringens uttagande. Vid midten af 1540-talet visar sig också fodermarsken Lars Pedersson hafva omsorg om borgläger och fodring. Någon större administrativ betydelse fick dock denne funktionär synbarligen icke.
*
Äfven den högsta rättskipningen återkom efter regementsrådets förfall till de tillfälliga anordningarnas växlande former.
Bland dessa förlorade konungsräfsten i landsorten allt mera sin specifikt jurisdiktionella karakter. De utsända räfsteherrarnes uppdrag utvidgades till att omfatta en allmän pröfning af menigheternas besvär och önskningar och landskapens öfriga förhållanden.
Vid hofvet återfinnes rättskipning så väl af konungen i egen person som af en tillförordnad kollegial rätt. Så föga som den Pyhyska regimens hofdomstol hunnit utpräglas till sammansättning och karakter, behöfde på detta område ingen starkare förändring ske. Allt fort hände det, att jämte riksråd och förnäma frälsemän i rätten insattes lägre hoftjänstemän eller andra tillfälliga bisittare.
Till en i viss mån särskild kategori bland dessa domstolar vid hofvet utvecklade sig borgstämmorna. I hofordningarna af 1544 stadgade konungen, att borgstämma skulle hållas minst hvar fjortonde dag respektive minst en gång i månaden för
Källa: Project Runeberg ·