Sida 94
III. Den personliga regeringens fulländning (1543—1560)
Stockholm. Här blef han snart af konungen anlitad i den centrala riksstyrelsens värf, och detta i den allra största utsträckning. Alldeles särskildt fick han medverka inom den finansiella förvaltningen. Detta föll sig naturligt nog, då ju de centrala finansorganen, när de befunno sig i Stockholm, arbetade uppe på slottet, och slottsfogden redan genom sin myndighet öfver slottslänet hade att handlägga en mängd saker af finansiell natur. Så mottog nu Botvid Larsson uppdrag, som han skulle utföra gemensamt med kammarrådet, eller ålades han att öfverbringa befallningar till detta, eller fick han order att öfvervaka kammartjänstemännens arbete på olika områden. Så träget och så betydelsefullt blef hans ingripande på detta fält, att han faktiskt framstår såsom en af kammarförvaltningens ledare under 1540-talets senare del. Detta har föranledt en uppgift, att han varit medlem af kammarrådet, men titeln kammarråd förde han så vidt kändt är, aldrig.
Såsom innehafvare af en viktig militär befälspost blef slottsfogden i Stockholm vidare själffallet konungens högra hand i ärenden rörande hären och flottan, eftersom för dessas förvaltning ej funnos särskilda centralorgan. Registraturet öfverflödar af kungliga skrifvelser till Botvid Larsson angående sådana saker.
Botvid Larsson dog år 1550. Hans efterträdare synas — om man frånser Peder Brahe i dennes mera tillfälliga tjänstgöring på slottet — hafva varit mindre betydande män. Under 1550-talet skrifver konungen ofta till den af flera personer bestående slottslofven gemensamt. Först vid dess slut framträder åter en slottsfogde starkare, Anders Sigfridsson (Rålamb).
*
Källa: Project Runeberg ·