Sida 98
III. Den personliga regeringens fulländning (1543—1560)
nått mogen ålder. De blefvo helt naturligt de främsta bland hans förtroendemän.
Konungens och hofvets ständiga flyttningar bilda ett viktigt drag i regeringens ordning. Bättre måhända än något annat gifva de en inblick i dess enkla, patriarkaliska karakter. Den styrelseapparat, som sålunda befann sig på rörlig fot, ständigt flyttade från den ena orten till den andra, med konungen inrymdes på den ena anspråkslösa kungsgården efter den andra, — den styrelseapparaten kunde icke vara vidlyftig till sin sammansättning eller arbeta i strängt afvägda former. Måhända kan i så måtto denna regeringens af tidsomständigheterna föranledda rörlighet också räknas bland de förhållanden, som lagt hinder i vägen för uppkomsten af en större central ämbetsorganisation.
Säkert är, att den haft sin betydelse för utvecklingen af de fasta regeringsorgan, som verkligen funnos, och att den utgör den bakgrund, mot hvilken man har att betrakta dessa: personalen i kansliet och kammaren.
*
Kansliet.
Konrad v. Pyhy blef Gustaf I:s siste kansler. Efter hans fall förekom denna värdighet ej vidare i konungens tjänst.
Under det första decenniet fanns dock på sätt och vis en kansler till gagnet, om ock ej till namnet, därigenom att Normans tjänstgöring till stor del kom att förläggas till kansliets arbetsfält. De svårigheter, mot hvilka hvarje försök till utredning af detaljerna i denna tids kansliarbete strandar, göra det visserligen omöjligt att till fullo klarlägga den verksamhet han här utöfvat, men tydligt nog visar sig dock, att han i allmänhet varit konungens förnämste medhjälpare i kanslisaker. Han uppsatte en mängd viktiga statshandlingar rörande inrikes frågor så väl som aktstycken, hvilka skulle afgå till utlandet, och
Källa: Project Runeberg ·