Sida 146
I. Allmänna organisationssträfvanden inom centralregeringen
Nils Gyllenstjerna, såsom »kammerling» Sten Eriksson och såsom öfverste tesaurarius Dionysius Beurreus. Öfverste amiral är nu Arvid Trolle. Äfven de mot dessa poster svarande lägre värdigheterna underhofmästare, undermarsk o. s. v. ingå i dessa förteckningar. Af särskildt intresse är, att här införts en afdelning rådsförvanter, tretton till antalet — alltså endast ett urval inom riksrådet —, bland hvilka fyra utmärkas såsom sekrete råd. Detta påminner påtagligen om hofordningens rådskonselj af tolf medlemmar och dess fyra sekrete råd, och det synes ej omöjligt, att man på denna punkt direkt anknutit sig till dess bestämmelser. Dock bör märkas, att värdigheten af sekrete råd enligt dessa register icke var förenad med de ämbetstitlar, till hvilka den enligt hofordningen skulle hafva hört. Egendomligt är också, att två af de rådsherrar, som förut faktiskt innehaft den samma, Sten Eriksson och Hans Klasson, här stå bland de simpla rådsförvanterna. — För öfrigt uppräknas en hel mängd högre och lägre funktionärer, ännu flera än i registret af 1561/62. Till och med ståthållare i landskapen, slottshöfvidsmän och befälhafvare på de olika krigsskådeplatserna äro antecknade i dessa »hof»register.
Redan sistnämnda omständighet ger vid handen, att en persons införande i hofregistret icke i och för sig behöfver utgöra ett bevis för att han tjänstgjorde vid själfva hofvet. För öfrigt lämna registren själfva i åtskilliga punkter vittnesbörd om att äfven för ämbetsvärdigheter af verkligt central natur en dylik tjänstgöring ej ovillkorligen förutsattes. Svante Sture, marsken, står såsom gubernator i Lifland, två af de andra sekrete råden, Per Brahe och Klas Kristersson, och två kammarjunkare, Carolus a Mornay och Claudius Collart, såsom krigsöfverstar i gränstrakterna, o. s. v. Om andra funktionärer kan det på annat sätt
Källa: Project Runeberg ·